"Prostitution är i 99 fall av 100 inte frivillig"

Under tisdagen publicerades en debattartikel här på Nyheter24, skriven av Centerpartiets Ungdomsförbunds ordförande Hanna Wagenius. Det är möjligt att jag har fel, men jag fick känslan av att debattartikeln kom som en direkt respons på den intervju Nyheter24 gjorde med mig häromdagen. Inledningsvis blev jag, som jag alltid blir, glad över att frågan om sexköpslagen uppmärksammades ännu en gång – den får i dag alldeles för lite utrymme i samhällsdebatten – men efter att ha läst artikeln lämnades jag med en kall uppgivenhet.

I sak håller jag helt med Hanna Wagenius om att sexköpslagen fungerar dåligt. Det är en tandlös lag som tycks bottna mer i fina teorier om hur något bör vara, än en klarögd blick på hur det verkligen är. Sanningen är att prostitution skadar många människor och lagen är inte i närheten av att kunna stoppa det. Av alla de prostituerade jag har pratat med och lyssnat på, är det ingen som har tagit lagstiftningen i försvar. Tvärtom brukar de flesta se på den som något som gör det svårare för prostituerade att på ett säkert sätt sälja sex – något som snarare rent fysiskt förflyttar sexköpet dit den prostituerade är ännu mer sårbar.

Wagenius går dock i den klassiska fälla som alla som försöker prata om prostitution utan att själv ha någon erfarenhet av det går i: hon sätter kvinnors rätt att prostituera sig över kvinnors rätt att slippa detsamma. Prostitutionsförespråkarna kämpar alltid hårt för att lyfta fram de goda exemplen, de lyckliga hororna, att de glömmer bort alla dem, oerhört många fler, som lider av att prostituera sig. Man lyfter fram de exceptionellt starka, som kan skilja mellan sitt ”yrke” och sin självbild, och struntar helt i dem som mår så dåligt att de blir sjuka, helt avtrubbade eller faller ner i missbruk. De som säljer sex för att kunna köpa mat åt sina barn, de som blir våldtagna och misshandlade, och de som polisen tycker får skylla sig själva.

Hanna Wagenius; det är inte de starka undantagen som behöver din hjälp och ditt stöd. De kvinnorna kan dessutom tala för sig själva, och de gör det från en antagligen mycket mer insatt position än vad du någonsin kan göra. De som behöver vår hjälp, vårt stöd och vår förståelse är alla de andra, alla de som inte kan eller törs tala för sin sak. Det är nämligen så enkelt att livet som prostituerad är ett liv på samhällets absoluta botten. Detta förändrar vi inte genom att släppa prostitutionen fri, utan genom att se till att samhällets skyddsnät alltid finns där för att fånga upp människor som av någon anledning har hamnat snett eller blivit sjuka. För fram tills sådana finns är prostitutionen i 99 fall av 100 inte frivillig. Den är i stället ett direkt resultat av utsatthet, fattigdom och missbruk, och att då inte göra precis allt som står i ens makt för att bygga ett sådant skyddsnät är för mig obegripligt.

Vill du ha ett tips på ett politiskt förslag, som direkt skulle ge visst resultat för att förbättra de prostituerades situation, är det att omgående stoppa utförsäkringarna. Många av kvinnorna jag har pratat med började nämligen prostituera sig som en direkt följd av att de själva eller någon anhörig blev utförsäkrad. Alla politiker som på ett eller annat sätt var med och drev igenom förändringarna i sjukförsäkringslagen bör vara mycket medvetna om hur mycket blod, sperma och tårar de har på sina händer.

Colette