Det olösta mysteriet med de försvunna Sodder-barnen

I över 40 år passerade trafikanter på Route 16, strax utanför staden Fayetteville i West Virginia, en flera meter stor skylt som pryddes med fotografier på de fem försvunna Sodder-barnen: Maurice, 14, Martha, 12, Louis, 9, Jennie, 8 och Betty, 5. 

På skylten gick det att läsa "vad var deras öde? Kidnappade, mördade eller fortfarande vid liv?". Det var barnens föräldrar, George Sodder och Jennie Sodder, som fram tills att de dog använt skylten för att vädja till allmänheten att lämna tips om deras barns mystiska försvinnande. 

Julaftonnattens början

Paret Sodder hade totalt tio barn och bortsett från en av sönerna som tjänstgjorde i militären befann sig samtliga barn i familjehuset i Fayetteville under julen 1945. 

På kvällen den 24 december fick några av de yngre barnen i familjen vara vakna lite längre tillsammans med sina äldre syskon, medan föräldrarna Jennie och George gick och la sig tidigare.

Strax efter midnatt ringde telefonen i huset och Jennie gick ned till nedervåningen för att svara. I andra änden av telefonen var en kvinna, vars röst Jennie inte kände igen, som skrattandes frågade efter en för Jennie okänd person. 

Till slut la Jennie på luren, samtidigt som hon noterade att lamporna, som barnen vanligtvis brukade släcka innan de gick och la sig, fortfarande var tända. Utan närmare eftertanke släckte hon lamporna och återvände till sin säng.

Branden bryter ut 

När klockan närmade sig 01.00 vaknade Jennie igen, men denna gång av ljudet från ett objekt som tros ha träffat husets tak. Eftersom ljudet inte upprepades somnade Jennie om, för att sedan vakna ännu en gång drygt en halvtimme senare – då till en stark röklukt. 

En kraftig brand hade då brutit ut i Georges kontor. Tillsammans med sin man och fyra av sina nio barn kunde Jennie ta sig ut ur huset som stod i lågor. Trots flera desperata rop efter övriga fem barn fick de inget gensvar och trappan upp till vinden, där dessa fem barn sov, stod i full brand. 

De misslyckade räddningsförsöken

George och två av sönerna som tagit sig ut ur huset försökte hitta en stege för att klättra upp till vinden genom ett fönster, men familjens stege var spårlöst borta. I panik försökte de sedan köra fram sina två bilar till huset för att kunna klättra på dem, men ingen av bilarna startade – trots att de fungerat felfritt under julaftonsdagen.

Till slut fick paret Sodder och de fyra barnen ge upp sina räddningsförsök för att istället se sitt hus brinna ned till grunden under 45 minuter.

Brandkåren anländer – men hittar inga kvarlevor

Brandkåren, som var underbemannad till följd av andra världskriget som avslutats bara månader tidigare, anlände inte till familjen Sodders hus förrän senare under morgonen och slog då fast att branden orsakats av ett elfel. 

Efter att de sökt igenom askan som fanns kvar av huset kunde de dessutom meddela paret Sodder att de inte funnit några benrester eller andra former av kvarlevor efter de fem saknade barnen. 

Trots att man inte kunde hitta några spår efter barnen konstaterade chefen för brandkåren att barnen måste ha dött i eldsvådan och att branden helt enkelt hade varit så kraftig att även benrester hade brunnit upp. 

Drygt sex dagar senare, den 30 december, utfärdades dödsbevis för de fem barnen och en begravning hölls den 2 januari 1946. Föräldrarna Jennie och George var i så pass djup sorg att de inte kunde delta i ceremonin.

Familjen ifrågasätter bristen på kvarlevor

Under månaderna efter branden började paret Sodder ifrågasätta huruvida kvarlevor från samtliga fem barn verkligen kunde ha brunnit upp eftersom redskap och föremål från hemmet hade hittats och kunnat identifieras efter branden. 

Familjens misstankar om att någonting inte stämde förstärktes efter att Jennie testat att bränna benrester från djur – utan att de någonsin brann upp. Hon kontaktade då ett närliggande krematorium som bekräftade att mänskligt skelett inte går upp i rök, även om de i flera timmar utsätts för en värme på uppemot 1000 grader. 

Teorierna och vittnesmålen

Runtomkring Jennie och George, som redan var misstänksamma gentemot brandkårens försäkran om att barnen dött i branden, cirkulerade en mängd teorier – både om vem eller vad som orsakat branden och vad som kunde ha hänt de fem Sodder-barnen. 

Vissa teorier kunde avfärdas, medan andra teorier övertygade familjen om att de saknade barnen fanns vid liv någonstans. 

Teorier om en tjuv, och potentiell kidnappare, som varit i området under natten kunde avfärdas och likaså den okända kvinnan bakom telefonsamtalet som Jennie svarade på. 

Däremot blev ett vittnesmål från en busschaufför, som sa att han sett människor kasta brinnande föremål mot huset på julaftonsnatten, allt mer betydelsefullt för familjen. I synnerhet för Jennie som hört ett föremål falla mot husets tak under natten.

Det fanns även vittnesmål om att barnen setts färdas i en bil från huset och att de nästa morgon ska ha ätit frukost vid en rastplats nära grannstaden Charleston. 

Benrester hittas – som inte tillhör barnen

Vittnesmålen till trots så kunde inte barnen lokaliseras och avsaknaden av kvarlevor fortsatte att gäcka paret Sodder. Men ungefär fyra år efter branden lyckades George övertyga en patolog att göra en ny undersökning på platsen där huset en gång stått. 

Till familjens stora chock hittades då mänskliga benrester, men hoppet om att få ett avslut slocknade snabbt. Patologen kunde nämligen konstatera att benen tillhört en betydligt äldre person än någon av de saknade barnen – och skeletten hade heller inte exponerats för någon eld. 

Senare visade det sig att benresterna kom från jord som George själv placerat på platsen, oviss om att den innehöll kvarlevor, strax efter branden.

Även om patologens undersökning lämnade både George och Jennie i besvikelse kunde han åtminstone ge dem stöd i att skelett efter barnen borde ha funnits på platsen eftersom branden varit så kortlivad.

Sökandet fortsätter

År 1950 avslutades alla officiella utredningar av branden och barnens försvinnande, men familjens sökande fortsatte i flera decennier. George reste över hela USA för att följa upp tips om var de fem Sodder-barnen befann sig och Jennie tog dagligen hand om den blomsterträdgård hon arrangerat, som en hyllning till barnen, vid det nedbrunna huset.

George gick bort 1969 och Jennie gick bort 1989. Skylten vid Route 16, som pryddes av en efterlysning av barnen, togs då bort. 

Men det yngsta barnet i Sodder-skaran, Sylvia, som var två år när hon överlevde branden 1945 och som lever än idag, fortsätter sökandet efter sina syskon – övertygad om att de inte dog i eldsvådan.

Källa: The Smithsonian Institution

Läs mer:

Djatlovmysteriet närmar sig en lösning: Här är nya teorin

Somerton-mannen: Ett av världens mest mystiska fall återupptas

Sjukhusmorden i Malmö: Sveriges värsta seriemördare