Så fick Tyrannosaurus sin bitstyrka
Mängder av olika typer av rovdinosaurier passerade revy under dinosauriernas era på jorden. Men för de största av dem krävdes ett specialarrangemang för att deras käkar skulle fungera rätt.
Rovdinosaurierna, Theropoda, är en ordning bland dinosaurierna bestående av flera olika familjer. Alla arter gick på bakbenen och hade relativt stora huvuden med kraftiga käkar.
Många arter var relativt små och jagade sannolikt andra, mindre dinosaurier. Några, som Deinonychus och Velociraptor, jagade möjligen större byten i flock.
De största arterna är de största landlevande rovdjur som har existerat. Hit hör Tyrannosaurus, Giganotosaurus och Carcharodontosaurus. Alla vägde runt nio ton. Honorna var större än hannarna.
Källor: Communications Biology, NE
Den enorma kraften i deras bett ställde stora krav på muskulatur och kranium. Skallen utsattes för hårda påfrestningar när de attackerade sina byten.
I en ny studie i tidskriften Communications Biology visar forskare vid University of Birmingham i England att de största rovdinosaurierna med en skallängd på en meter eller mer, som Tyrannosaurus och Carcharodontosarus, utvecklade en speciell form på ögonhålorna för att kunna tackla belastningen när käkarna slöt sig om bytet.
Alla de stora bestarna hade elliptiska, ovala, eller nyckelhålsformade ögonhålor. Hos andra dinosaurier, som växtätarna och de mindre rovdinosaurierna, var ögonhålan bara ett runt hål i skallen.
Med datorsimuleringar och stressanalyser kunde forskarna slå fast att en skalle med en rund ögonhåla var ganska bräcklig. Ovala eller nyckelhålsformade ögonhålor däremot, minskade påfrestningarna radikalt. Detta gjorde det möjligt för tyrannosaurierna och de andra bjässarna bland rovdinosaurierna att utveckla käkar med mycket stor bitstyrka.
Intressant nog hade inte deras ungar ovala ögonhålor. Dessa växte fram successivt med stigande ålder. När de var små hade de runda ögonhålor, sannolikt för att deras bitstyrka ännu inte hade utvecklats fullt ut.
