Därför ska du inte tvinga ditt barn att gå med i skolans luciatåg
Lusse lelle lusse lelle... Under tisdagen firar flera skolor i landet Lucia. Trots firandet får man inte glömma bort att det alltid är glada miner med i tåget. Måste barnen gå med? Här ger experten tips på hur du ska göra om ditt barn känner sig obekväm med firandet.
Tisdagen den 13 december är det Lucia och då ska det lussas. Dagens traditioner bjuder på sång, ljus och pepparkakor och flera förskolor runt om i landet förbereder sig för luciafirandet.
Till skolorna bjuds barnens föräldrar in för att se luciatåget och lyssna till sitt barn och dess klasskompisar sjunga klassiker som Santa Lucia, Lusse Lelle, eller Staffan var en stalledräng. Och visst går det att tänka sig att man som barn lyser upp luciatåget extra mycket när man får syn på sina syskon och nära anhöriga i publiken.
Men hur gör man som förälder om ens barn, redo för luciatåget, känner sig blyg och litet rädd för firandet inför publik? Expressen har tagit hjälp av Catarina Furmark, legitimerad psykolog på BUP Luleå och doktorand Karolinska institutet, för att reda ut hur man som förälder ska bete sig.
Föräldrar känner sig utsatta under luciatåget
– Om man ser att barnet tvekar och blir oroligt kan man säga "kom och sitt här hos mig en stund" eller "vill du att jag står här bredvid dig?". Ibland kanske man som förälder funderar på varför ens barn inte vågar, och ibland kanske man till och med skäms över att barnet "krånglar", säger Catarina Furmark till tidningen.
Catarina Furmark menar att många föräldrar kan känna sig utsatta när många föräldrar är samlade och ska "titta" på barnen. Detta för att många vuxna är rädda för att tappa greppet om situationen.
– Beroende på ålder kan barnet säga eller på annat sätt uttrycka och visa att det inte vill vara med i luciafirandet. Då är det viktigt att vara lyhörd som förälder och inte tvinga barnet.
Så här stärker du barnet inför luciatåget
– Om du däremot upptäcker att barnet kanske vill, men inte riktigt vågar. Då kan du försöka hitta på en lösning. Kanske känns det bättre om du går med en bit? Om bästa kompisen står bredvid? Ofta kan små förändringar hjälpa till. Och att överkomma en liten svårighet, eller motgång, och märka att "det här gick ju ändå bra" – det stärker ju barnet i att våga nästa gång.
