Kriminella kvinnor – gängens dolda vapen

Peter Svensson har själv ett kriminellt förflutet.

Under 1990-talet och början av 2000-talet var han medlem i Brödraskapet Wolfpack, men lyckades 2008 hoppa av.

Nu har han i över tio års tid arbetat med att hjälpa andra att göra detsamma.

I dag arbetar han på avhopparverksamheten Initium Stöd & Skyddat Boende och är särskilt inriktad på att hjälpa gängkriminella kvinnor.

Kvinnorna han stöter på i sitt arbete, förutom de enstaka som gått med självmant, har ofta dragits in i gängen av en partner.

— De träffar en kriminell man och hamnar ofrivilligt i den här miljön på grund av kärleken, säger han.

Transportörer och lagerhållare

Kvinnorna har en viktig roll i de kriminella gängen, förklarar Peter Svensson.

De används vanligen för att transportera och lagerhålla vapen och narkotika eftersom de till skillnad från männen går under polisens radar.

— När jag frågar männen varför de involverar kvinnorna svarar de: Men Peter, det är väl klart, tror du att jag ska skicka brorsan i Gucci-kostym eller ska jag skicka en uppklädd kvinna? Vem löper störst risk att bli stoppad och kontrollerad?

Det är också vanligt att de används som lockbete för att locka fram männens tilltänkta måltavlor.

Men trots att de har en viktig roll står kvinnorna längst ned i hierarkin, vilket gör det svårare att nå fram till dem än männen, förklarar Peter Svensson.

Han säger att deras låga status gör att de inte betraktar sig själva som en del av gängen och därmed inte som avhoppare.

— Men när jag pratar med dem så märker jag att de inte har begått brotten själva, utan som en del av ett kriminellt gäng.

Ses som offer

Ytterligare en utmaning är att samhället ser kvinnorna som offer och inte förövare, vilket gör att de i stället för avhopparverksamheter slussas vidare till till exempel socialtjänsten och kvinnojourer, som inte alltid har rätt kompetens för att hjälpa dem, påpekar Peter Svensson.

Oavsett om de har gått med i gänget av egen vilja eller ofrivilligt så begår de brottsliga gärningar, ibland lika grova som männen, och därför är det viktigt att de också betraktas som kriminella för att få den hjälp de behöver, anser han.

— Vissa har blivit utsatta och är offer och de bitarna måste man jobba med, men samtidigt har de också begått kriminella handlingar och då behöver man också jobba med de bitarna, säger Peter Svensson.

— De har en kriminell livsstil, ett kriminellt tankesätt, som de behöver ändra på och det måste de få hjälp med. Det är där jag upplever att vi ligger efter, fortsätter han.

I dag vet vi mycket om männens funktion i de kriminella gängen, men desto mindre om kvinnornas.

För att skapa bättre förutsättningar för kvinnorna att lämna kriminaliteten bakom sig anser Peter Svensson att större fokus behöver riktas mot dem.

— Svensk forskning om män i organiserad brottslighet ligger i framkant, men det forskas inte så mycket om kvinnorna, säger han.