Svenska forskare har gjort nytt exotiskt fynd i rymden
En fråga som har gäckat astronomer sedan 1987 har fått sitt svar. Med toppmodern utrustning har ett internationellt forskarlag penetrerat ett tätt lager av rymdstoft – och funnit en neutronstjärna. Vid sidan om svarta hål är det de mest exotiska objekt vi har i universum, säger astrofysikern Claes Fransson.
När en stjärna når vägs ände och kollapsar i en supernovaexplosion kan den, beroende på dess storlek, resultera i en neutronstjärna. Som namnet skvallrar om består de mestadels av neutroner.
Det var 1934 som idén om neutronstjärnor som resultat av supernovaexplosioner först dök upp. År 1968 upptäcktes pulsaren – en sorts roterande neutronstjärna – i den berömda Krabbnebulosan. Sedan dess har man upptäckt över 1 000 neutronstjärnor i vår galax.
Källa: Nationalencyklopedin
Den 23 februari 1987 inträffade en närmast unik händelse. Ljuset från en supernova (kallad SN 1987A) nådde jorden och i flera månader gick det att se stjärnexplosionen med blotta ögat. Inte på hundratals år hade en supernova observerats på så nära håll.
Claes Fransson, professor vid Stockholms universitet och huvudförfattare till en artikel av ett internationellt forskarlag om neutronstjärnan som publiceras i vetenskapliga tidskriften Science, har studerat supernovan sedan den visade sig för 37 år sedan.
Redan då var frågan vad explosionen skulle resultera i. Är stjärnan tillräckligt stor, med 10–25 gånger så stor massa som solen, bildas en neutronstjärna. Större stjärnor blir förmodligen svarta hål.
Falska larm
Men fram till nu har man inte hittat några bevis.
— Vi har letat efter neutronstjärnan sedan ganska kort efter explosionen. Det har varit en del mer eller mindre falska larm att man har hittat den, men det har slutat med att det varit störningar i utrustningen, säger han.
Problemet har varit att se igenom resterna av supernovan, bland annat det rymdstoft som legat i vägen. Men genom det moderna James Webb-teleskopet, som Nasa skickade upp i rymden 2021, syns en ljuskälla i centrum av supernovaresten som lyses upp av röntgenljus från neutronstjärnan.
— Det är lite kul att man får belöning för att man är tålmodig och har lagt ned massa jobb, säger Fransson.
Brutal kompression
Förenklat fungerar det så att när stjärnan gjort sig av med allt sitt bränsle kollapsar den på bara en sekund till en kärna med en radie på 30 kilometer – och blir lika tät som en atomkärna. Den brutala kompressionen resulterar i en explosion.
— Det är ungefär som att kasta en boll i golvet. Man får en studs, säger Fransson.
Det som blir kvar är en kärna med en radie på 10 kilometer – en neutronstjärna.
Tätheten är otrolig. Ska man jämföra det med något på jorden är det som om ett föremål stort som ett nålshuvud skulle väga mer än en supertanker.
Men än har vi inte fått alla svar om SN 1987A.
— Det här är nog början på det hela, säger Claes Fransson.
Josefin Larsson vid Kungliga tekniska högskolan är medförfattare till artikeln.
