Läget med barn som begår grova brott är allvarligt, men att sänka straffbarhetsåldern till 14 år är inte rätt väg att gå för att komma till rätta med problemen. Det säger Anna Dorrian som är påverkansansvarig på organisationen Barnens rätt i samhället (Bris).
— Det som behövs snarare är att se till att man satsar resurser på det som har effekt.
Rätt stöd
Hon tror inte att en sänkt straffbarhetsålder kommer att vara det som gör att färre barn under 15 år begår brott.
Bris vill i stället se "tidigare insatser och rätt stöd" för att se till att unga verkligen får hjälp att ta sig ur kriminella miljöer.
— Vi är väldigt oroade av att regeringen presenterar det här som att alla andra verktyg är uttömda och att vi nu måste ta den här vägen, säger Dorrian.
Yngre barn
Svenska Unicef är också kritiska till förslaget och till att frågan över huvud taget har utretts.
— Det förslag man lägger fram nu är inte förenligt med barnrättskonventionen och de bedömningar som bland annat FN:s barnrättskommitté har gjort. De har givit skarpa rekommendationer kring att man ens utreder den här frågan, säger Amanda Bertilsdotter Nilsson, barnrättsjurist på svenska Unicef.
Unicef ser en risk för att politiken ytterligare förflyttas och närmar sig ännu yngre barn, säger hon.
— Även i tidig ålder, när det väl har skett ett brott, behöver samhället kunna möta upp och ge barnen vård, stöd och behandling snarare än repressalier och straff.
Hinna före
Barnombudsmannen Juno Blom säger att det behövs tidiga åtgärder. I de fall barn begår allvarliga brott måste de omhändertas på låsta institutioner, dels för att skydda eventuella kommande brottsoffer – men också för att skydda barnen från att fortsätta begå allvarliga brott.
— Men vi landar också tydligt i att en sänkt straffbarhetsålder inte är lösningen på det här gigantiskt allvarliga problemet, säger Juno Blom.
I stället pekar hon på vikten av att samhället hinner fram till barnen som befinner sig i riskzon före de kriminella som planerar och värvar barnen till brottslighet.
— Min uppmaning till landets kommuner är att dels ta alla orosanmälningar som finns på socialtjänstens bord på betydligt större allvar än vad vi lyckas med i dag. Jag tycker dessutom att man ska ta kontakt med varje skola och säga att "kom in med information om det finns barn som ni känner oro kring", säger hon.
