Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, har utförts av ett internationellt forskarlag.
Fjällämmeln tillhör släktet Lemmus som omfattar ytterligare tre arter på tundrorna i Eurasien och Nordamerika, och forskarna har analyserat dna från två av dessa, den sibiriska lämmeln och den nordamerikanska bruna lämmeln. Dessutom har man undersökt dna från fossila lämlar från den senaste istiden.
Brokig päls
Intressant nog är fjällämmeln den mest distinkta arten. Den är ensam om att ha en brokig päls med gula, svarta och rödbruna inslag. Den är också osedvanligt aggressiv. Man skulle kunna tro att den separerade från övriga lämmelarter för mycket lång tid sedan.
Men så är inte fallet. Enligt studien separerade den från den västliga populationen av den sibiriska lämmeln för bara 34 000 år till 36 400 år sedan, strax före den kallaste perioden under den senaste nedisningen. Den är därmed en av de yngsta djurarterna på jorden.
Stora genetiska skillnader
Efter separationen upphör genflödet mellan fjällämlarna och de sibiriska lämlarna, vilket antyder att fjällämmeln blev isolerad vid den tidpunkten. I dag finns den i fjällen i Norge och Sverige, samt på Kolahalvön i Ryssland. Öster om Kolahalvön tar den sibiriska lämmeln över.
Trots dess ringa ålder har forskarna hittat uppenbara genetiska skillnader mellan fjällämmeln och de andra lämmelarterna. Vissa genvarianter är unika för fjällämmeln, exempelvis hos den gen som styr färgen på pälsen, vilket sannolikt förklarar artens mycket speciella färgteckning.
