Ingemar Hammarlund i Ockelbo hade i början på sommaren en lista på ett tjugotal personer som ville ha en hel låda jordgubbar, eller mer. Men de fick vänta.
— Man vill att de ska utvecklas i sin egen takt.
Till midsommar handlar mycket om jordgubbar, även om säsongen är längre än så. I år kunde Ingemar Hammarlund inte erbjuda några jordgubbar från sina odlingar till midsommar, våren var för kall. Först en bit in i juli räknade han med att kunna plocka.
— Man vill kunna leverera, och gärna till midsommar. Normalt brukar det i alla fall finnas till mitten av juli, men i år blev det senare.
Han har odlat jordgubbar sedan 1980-talet.
— Jag visste ingenting när jag började! Men jag tycker om jordgubbar och tycker om att hålla på med dem.
En sommaraktivitet
Jordgubbsodling är inget man blir rik på ens när priserna går i taket inför midsommar. Ingemar Hammarlund jobbade länge inom skolan med odlingen som ”sommaraktivitet” och många av traktens ungdomar har sommarjobbat med att plocka. Om hans kanske mest kända elev från tiden som idrottslärare tillhört plockarna kommer han inte ihåg, men prins Daniel har i alla fall kommit och handlat av honom med familjen.
När svenskarna började äta jordgubbar på 1700-talet var det just de övre samhällsskikten som kalasade på de söta bären. Riktigt stort blev det inte förrän med 1900-talets handelsträdgårdar och kolonilotter. Att allt fler fick möjlighet att ha sommarstuga gav jordgubben ytterligare skjuts, berättar måltidsforskaren Richard Tellström.
— Det hade inte arbetarklassen före 1920-30-talet. Sommarställe hade överklassen. Det är en slags sommarställesmatkultur, eller sommarstugematkultur, som driver intresset för jordgubbarna.
— På 1950-talet öppnades stora jordgubbsodlingar i framförallt Mellansverige och södra Sverige. Det sammanfaller med bilismen, man åker på utflykt och handlar jordgubbar. På 1960-talets andra halva så kommer självplocket och gör att intresset för jordgubbar ökar ännu mer.
Fel årstid
Så gick jordgubbarna från att vara en njutning för eliten till en folklig lyx. Och de ses fortfarande som lyxiga, även när det går att hitta importerade jordgubbar när det fortfarande är vinter här.
— Att servera ett livsmedel vid fel årstid har alltid ansetts extra lyxigt och flärdfullt därför att det tillhör överklassen. Det är alltså finare att servera jordgubbar på nyårsafton än på midsommarafton, det är liksom fel säsong och då är det endast de mest besuttna som har råd.
Jordgubbsodlaren Ingemar Hammarlund är inte överdrivet förtjust i de importerade bären som dyker upp innan tjälen gått ur marken.
— Det ska ju finnas allting, alltid. Jag köper inga själv i alla fall, säger han diplomatiskt.
Att odla jordgubbar, och särskilt ekologiskt, är att anpassa sig till att naturen inte alltid samarbetar. En utmaning är att utan besprutning vill allt växa, inte bara jordgubbarna, maskros och vitklöver breder gärna ut sig i landen.
— Det värsta ogräset är tistel, speciellt om de kommer in mellan jordgubbarna. Man vill ju att jordgubbarna ska utvecklas i sin egen takt och inte konkurreras ut av andra växter.
Ogräset är det största problemet, men skadeinsekterna är också en tuff utmanare. Ingemar Hammarlund har haft besök av både jordgubbsvivel och stingfly. Kajorna hörs skräna intill jordgubbslandet. Det är svårt att skydda sig mot fåglar.
— De går inte att skrämma bort, för de är inte rädda. När kajorna kommer i flockar kan de ta allt om man inte är hemma.
Regnet värst
Och så vädret då, som kan vara både odlarens bästa vän och värsta fiende. En torr sommar kan han klara, för han har bra möjligheter till bevattning – en nödvändighet för jordgubbar. En blöt och regnig sommar är värre.
— Det får absolut inte vara för vått när man plockar, det är svårt att plocka när det regnar. Och regnar det i flera dagar är det kris, då börjar jordgubbarna ruttna.
För några år sedan töade det och frös om vartannat så att jordgubbslanden låg under is.
— Jag såg de stackars gubbarna där under som försökte andas.
Han kan inte säga att han märkt av klimatförändringar, utan vädret och säsongerna har sina svängningar och det får man finna sig i.
— Då får man inte ge upp, det är bara att ta nya tag. Man jobbar med eller mot naturen.
.png)
.png)
