Ursprungligen fanns cirka 30 000 bestånd av flodkräfta i landet. Nu finns det färre än 600 kvar. Samtidigt har bestånden av signalkräfta ökat till mellan 10 000 och 15 000.
— Ett exempel är från Värmland där vi kunnat konstatera illegala utsättningar av signalkräftor i 239 vatten från 2000 till 2024. Bestånden av flodkräfta i Värmland och Dalsland var 430 i början av 2000-talet; i dag är bara 60 kvar, säger Lennart Edsman, kräftexpert och forskare vid Sötvattenslaboratoriet vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Ät med gott samvete
Frågan är vad den miljömedvetna konsumenten bör göra när det, nu i augusti, är dags för kräftskiva. Avstå från den ena eller andra arten?
— Man ska äta flodkräftor om man har råd. Det ger dem ett värde som gör dem skyddsvärda. Och man ska äta signalkräftorna också, men absolut inte sprida dem, säger Edsman.
Ungefär 70–80 procent av alla kräftor vi äter i Sverige är importerade. Importen uppgick 2023 till ett värde av 450 miljoner kronor. Kräftor som fångats i Sverige såldes för 300 miljoner kronor. För några år sedan var de flesta importerade kräftor från Kina, men nu är Spanien och Turkiet större på den svenska marknaden, likaså Egypten.
Hårt fiske
Den överväldigande merparten av de kräftor som äts i Sverige, som också är fångade här, är signalkräftor, varav en stor andel är fångade i Vättern och Hjälmaren. På senare tid har det klagats en del på på att kräftorna är för små som matkräftor.
— Det beror delvis på att fisket har varit för hårt. Det finns en stor efterfrågan på kräftor i det här landet. Sverige är ganska extremt vad gäller kräftkonsumtion, säger Edsman.
Han påpekar också att även signalkräftorna tagit stryk av kräftpesten. Signalkräftan kommer ursprungligen från västra Nordamerika, liksom pesten, som är en form av parasitisk algsvamp – men det betyder inte att signalkräftorna är immuna mot sjukdomen, bara tåligare.
