Tio kvadratmeter, våningssäng och toalett. Det är lite torftigt, men knappast torftigare än i Kumla eller Skänninge. Det som sticker ut är kanske de glatt gul- och lilamålade korridorerna.
Gunnar Strömmer verkar hur som helst nöjd. Ländernas kriminalpolitik är slående lika, tycker han.
— Great minds think alike, säger han till sina värdar.
Guidningen går vidare. Det är en gråmulen förmiddag och på gården är det tyst – så när som på en tondöv elgitarr som hörs från en replokal. Några grabbar på en rastgård radar upp sig utmed stängslet med nonchalant nyfikenhet.
Den svenska delegationen leds genom slöjdverkstad och sporthall och får se läsplattorna för videosamtal med anhöriga. Och så vårdinrättningen, som Estlands justitieminister Liisa-Ly Pakosta säger håller ”schweizisk standard”.
Katthemmet där interner får ta hand om herrelösa katter ingår dock inte i rundturen.
— Vi har hundar också, men de jobbar. Katterna jobbar inte, säger fängelsedirektör Kalle Meho med ett snett leende.
Moderniserade
Fängelset i Tartu stod klart 2002 och var hörnstenen när i Estlands reformerade sina fängelser runt millennieskiftet.
Då skrotades Sovjettidens bunkerförvaring och ersattes med moderna metoder – rehabilitering, utbildning och förebyggande arbete.
Sedan dess har antalet fångar minskat stadigt. På senare år har man, till skillnad från Sverige, också satsat allt mer på villkorliga straff, elektronisk övervakning och samhällstjänst. Antalet inspärrade minderåriga är numera noll.
Följaktligen ekar hundratals celler tomma. Välutbildad och erfaren personal kanske måste sägas upp. Arbetstillfällen och kompetens står på spel.
Liisa-Ly Pakosta säger att det handlar om säkerhet och beredskap. Visst har de överkapacitet nu, men vem vet hur det ser ut i framtiden? Särskilt med en krigslysten Putin på andra sidan gränsen.
Ryskspråkiga
Tidigare har Estland försökt lösa problemet genom erbjuda fängelseplatser till Storbritannien, men den nya Labour-regeringen sköt ner de planerna.
Men är inte språket ett problem? Nja. En majoritet av de intagna har redan andra modersmål än estniska, förklarar ministern. De flesta är från den ryskspråkiga minoriteten. Här finns dessutom ett par serbiska krigsförbrytare hitskickade av Haagtribunalen.
Det som möjligtvis väcker oro är säkerheten. Den svenska våldsvågen har inte passerat obemärkt. Ska man verkligen importera Sveriges problem?
— Min största farhåga är någon typ av brott mellan fångar, säger Liisa-Ly Pakosta.
