Frida: ”Naturen har räddat mitt liv”

Vattnet glittrar i höstsolen och brasröken sprider sig och letar sig in i kläderna. Plötsligt hörs glada tjoanden från två kvinnor som sitter vid eldstaden. De har lyckats göra upp en eld med hjälp av tändstål.

I Fjällnora naturreservat utanför Uppsala samlas ett tjugotal personer under två dagar för att lära sig några grundläggande saker om friluftsliv. De som lär sig är en blandad skara med anställda från bland annat vårdcentraler, socialpsykiatri och rättspsykiatri runt om i landet. Syftet är att de i sin tur ska använda metoden som ett verktyg mot psykisk ohälsa.

Det lagas hamburgare över öppen eld, huggs ved och undervisas mellan trädstammarna. En av de ansvariga är Mats Eklycke, verksamhets- och utbildningsansvarig på Friluftsfrämjandet, Region Mälardalen. Hans knäförstärkta byxor med många fickor antyder att det inte är första gången han är i naturen.

— Många är lite rädda för naturen, vi försöker visa att det är ganska enkelt, säger han.

Återhämtning och aktivitet

Metoden som lärs ut heter “Häng med oss ut” och har utvecklats av Friluftsfrämjandet efter idé av arbetsterapeuten Therese Rosenkvist. Den bygger på kamratstöd, återhämtning, aktivitetens betydelse för hälsa och naturens positiva effekter. Friluftsfrämjandet fungerar som en länk och utbildar de som i sitt yrke möter människor med psykisk ohälsa.

Jennie Fylking är en av dem som har fått hjälp genom metoden. Efter att under 13 år ha tampats med depression var hon, som hon beskriver det, fånge i sitt eget hem. Hon ville men kunde inte ta sig ut. Vändningen kom när hennes boendestödjare fick med henne på en naturträff.

— Jag levde som i ett vakuum. Jag ville inget annat än att komma hemifrån och träffa andra men det gick inte. Jag drömde om att ha en tid att passa, ett sammanhang, säger hon.

Det är tre år sedan den första träffen i skogen. Snart blev träffarna en gång i månaden höjdpunkten. Nu är hon själv hjälpledare och beskriver att hon mår mycket bättre och arbetar på ett socialt arbetskooperativ.

— Nu har mitt liv en riktning och en mening. ”Häng med oss ut” har öppnat så många dörrar, inte minst mentala, säger Jennie Fylking.

Ska vara enkelt

En grund i metoden är låga trösklar. Det ska vara enkelt att följa med ut – "friluftsliv all inclusive". Ångest och svår depression gör steget ut genom dörren omöjligt.

— Ibland kan verksamheter hämta deltagarna hemma för att underlätta så att de kan hänga med. Ledarna tar med fika och annat som behövs så att det inte blir ett hinder för individen, säger Josefine Meyerson, en av ledarna som också arbetar i ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet där metoden utvärderas.

Det kommer allt mer forskning som stöder att vistelse i naturmiljöer är bra för oss. Studier pekar på att det minskar negativa känslor och stress samtidigt som det bidrar till mental återhämtning och ökad prestation.

— Vi som jobbar med detta har erfarenhet av att det är bra för individerna. Men för att få beslutsfattarna med på banan är det mer kraftfullt med vetenskapliga evidens, säger Josefine Mayerson.

Räddat livet

Frida Öhman är en annan av dem som upplever gruppträffarna i naturen som avgörande. För fyra år sedan såg livet helt annorlunda ut.

— Jag var heltidssjukskriven och hade legat inlagd inom psykiatri fyra gånger på ett år när jag började gå med på gruppträffarna. Första gången hade jag väldigt mycket ångest, men alla var så snälla och tillåtande. Man får komma precis som man är.

— Jag skulle säga att naturen har räddat mitt liv, säger hon.

I dag är även hon hjälpledare, de gånger hon vill och känns bra. Både och Jennie Fylking lyfter vikten av att träffarna är så tillåtande. Till skillnad mot många andra sammanhang ställs inga frågor som kan kännas tuffa och svåra att svara på.

— En fråga om vad man jobbar med eller pluggar kan vara kämpigt. “Jag har jobbat med att ta en dusch i tre dagar”, det är liksom inte kul att säga, säger Frida Öhman.

Mats Eklycke skrattar lite när han berättar om den positiva responsen han får efter utbildningarna.

— Det kan låta som väckelsemöten, men det är fantastiskt att se vilken påverkan naturen har på samtal och gemenskap, säger han.

Träffarna kan innehålla en kort promenad, en fika eller en måltid. Det behöver inte vara i ett ett naturreservat, en park går också bra. För Jennie Fylking är förändringen tydlig.

— Att få komma ut och träffa folk hur man än mår, utan att det ställs krav är ovärderligt. Tystnaden i skogen är en helt annan än den i en lägenhet, säger hon.