Det är docent Magnus Gålfalk och professor David Bastviken vid Linköpings universitet som ligger bakom studien, där tolv svenska reningsverk som använder slamrötning för att producera biogas har undersökts. Granskningen har skett med hjälp av drönare, försedda med specialtillverkade sensorer som mäter utsläppen av metan och lustgas.
Forskarna har kommit fram till att utsläppen var ungefär 2,5 gånger högre än vad FN-organet IPCC:s beräkningsmodell visar.
Missa inget viktigt, följ oss på Google— Det här är ett helt nytt sätt att mäta växthusgasemissioner. Vi har kunnat mäta med hög precision över stora ytor, säger Bastviken.
Bastviken vill vara tydlig med att reningsverken inte ska utmålas som miljöbovar – han menar att de gör vad de kan för att minska utsläppen men att de har saknat rätt verktyg och data.
— De gör ett jättejobb. Den här nya tekniken handlar egentligen inte om att upptäcka utsläpp, utan om möjligheten att åtgärda utsläpp. Det är en teknik för att hjälpa sektorn, säger han.
Utsläppen av metan och lustgas uppstår framför allt när rötningen är klar och restslammet läggs på hög. Slamlagringen görs för att minska mängden skadliga mikroorganismer innan slammet används som till exempel gödning.
Vattenreningsverk som tar emot avloppsvatten från hushåll och industrier står för cirka 5 procent av utsläppen av metan och lustgas som är orsakade av människan, enligt IPCC.
