Mer än 27 000 svenskar lever i hemlöshet, enligt Socialstyrelsen. Mörkertalet bedöms vara stort och en grupp människor som ofta inte syns i statistiken är de som inte brottas med social problematik.
2025 vräktes 3 330 personer av Kronofogden, en ökning med nio procent jämfört med året innan.
Klicka här för att följa oss på GoogleFör Veronica kom hemlösheten plötsligt.
Tappad identitet
Veronica levde det som skulle beskrivas som ett helt vanligt liv. Fyra barn, man, jobb och lägenhet.
Men en skilsmässa satte vardagen ur spel.
— Amorteringskraven gjorde att jag inte kunde köpa ut min man från lägenheten och avgiften var dyr. Till slut fick jag Kronofogden efter mig och jag hade ingen lång kötid till hyresrätter. Allt gjorde att jag hamnade i en djup depression, säger hon.
— Jag splittrades från mina barn, jag tappade hela min identitet.
En spiral av otrygga, ytterst tillfälliga boenden följde. Veronica blev sjukskriven och beskriver sin tillvaro som en cirkus, hon såg inget slut och hennes mående blev allt sämre.
När allt var som allra mörkast vände det. Tack vare Stadsmissionens egen bostadskö fick Veronica en lägenhet.
— Stadsmissionen var de första som förstod problematiken. Hur ska man kunna ordna upp sitt liv om man inte har någon grund att stå på?
Veronicas historia är långt ifrån unik. I Sveriges Stadsmissioners nya hemlöshetsrapport belyser organisationen ”den bortglömda gruppen”.
— Vart sjätte år gör Sverige statistik över hemlösheten, men det är många som inte syns där. Sverige räknar hemlöshet på ett sätt som är gammaldags. Ofta utgår man från personer med missbruk eller psykisk ohälsa, säger Jonas Rydberg, Sveriges Stadsmissioners generalsekreterare.
Bättre samverkan
De senaste fyra åren har regeringen arbetat utifrån en ny nationell strategi mot hemlöshet.
— I vissa delar har den varit bra. Men den strukturella delen finns inte med i strategin. Det måste till en socialt hållbar bostadspolitik där det blir mer bostäder tillgängliga för vanligt folk som hamnar i ekonomisk kris, säger Rydberg.
I dag arbetstränar Veronica i kyrkan. Hon drömmer om att bli diakon – och att få prata med politiker om hur problemet med hemlöshet kan lösas.
— Det måste byggas lägenheter som är anpassade till låginkomsttagare. Och kommunerna måste lära sig att fånga upp människor som lider av psykisk ohälsa. Alla parterna måste samverka bättre, säger hon.
