En liten spaningsdrönare svävar i grådasket över Livgardets övningsanläggning utanför Stockholm. Snart får den korn på målet – ett pansarfordon.
Plötsligt ansluter en attackdrönare, som med ett ilsket vinande dyker mot målet.
Klicka här för att följa oss på GoogleDrönare är en självklar del av Livgardets övningar numera. Det handlar om att upptäcka, hindra och ytterst förgöra fienden – men också att själv försvara sig mot drönare.
Mycket av kunskapen kommer från när förbandet utbildade ukrainska soldater i Storbritannien i insatsen "Interflex". Många av ukrainarna kom direkt från fronten och kunde i sin tur dela med sig av sina erfarenheter av drönarkrigföring.
Och svenskarna lärde sig fort. Snart utbildade Livgardets officerare personal från de andra länderna.
— Under insatsen skulle jag ödmjukt vilja säga att vi var överlägset bäst, säger officeren Jacob.
I Ukraina orsakar drönarna omkring 80 procent av förlusterna, på båda sidor.
Landet har behövt ställa om snabbt och man har byggt en hel drönarindustri från grunden.
Små aktörer
En kommande rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien slår fast att mobiliseringen varit möjlig tack vare tusentals småaktörer – småföretag och frivilliga i garageverkstäder – snarare än stora vapenkoncerner.
Det har Livgardet tagit fasta på. Det handlar om att experimentera och bygga själv med hjälp av 3D-skrivare. De har haft stor nytta av förbandets deltidsanställda, där många är civilingenjörer eller studenter.
Tankesättet bryter med traditionen i försvaret, där nya prylar brukar introduceras genom stora upphandlingar över flera år.
Meningen är att alla ska kunna köra drönare. Attackdrönarna kräver lite specialistkunskaper. Men en enkel spaningsdrönare borde i stort sett alla soldater klara av.
— Alla som är födda någon gång efter 1970 har ju suttit med en Playstation-kontroll, säger officeren Gustav.
”Katt- och råttalek”
Drönarkriget rymmer en annan dimension också, ett nytt sorts krig där drönare kan hitta dig inuti i hus och skyttevärn och soldater lever i ständig skräck för det vinande propellerljudet från en självmordsdrönare.
— Ukrainarna beskriver den lite skämtsamt som den nya Stuka-bombaren, säger Jacob, och syftar på Nazitysklands tjutande störtbombplan i andra världskriget.
— De har motmedel som ibland är ganska enkla, och ibland mer tekniskt avancerade. Den psykologiska biten är ju svår att förbereda sig för. Det kommer ju vara en katt- och råttalek även för oss ifall vi hamnar i krig.
