Den 1 januari 2027 börjar en ny skyldighet gälla för kommuner och regioner.
Då ska de lagerhålla sjukvårdsprodukter för att vården ska klara störningar bättre. Det handlar inte om beredskap i största allmänhet – utan om sådant som kan bli väldigt konkret i patienternas vardag.
Socialstyrelsen föreslår att kommuner och regioner som huvudregel ska ha lager som motsvarar en månads normalförbrukning. Regeringen ska fatta beslut om föreskrifterna senare under året.
Vilka patienter kan märka skillnaden först?
För många patienter kan den nya lagerhållningen låta som en teknisk fråga. Men i praktiken handlar den om vad som finns hemma i förråden, på äldreboendet, i hemsjukvården eller på mottagningen när leveranser krånglar.
De som kan beröras mest är patienter som ofta behöver vårdmaterial i vardagen. Det kan handla om äldre i kommunal vård, personer i hemsjukvård och patienter med kroniska sjukdomar..
Socialstyrelsen nämner bland annat att vissa kommuner redan har börjat bygga upp centrala lager för utvalda sjukvårdsprodukter. Det har främst gällt personlig skyddsutrustning – men i vissa fall även förbrukningsartiklar för inkontinens.
Det här kan hamna i fokus
Socialstyrelsens förslag omfattar bland annat:
- läkemedel
- medicintekniska produkter av förbrukningskaraktär
- livsmedel för speciella medicinska ändamål
- personlig skyddsutrustning av förbrukningskaraktär
Medicintekniska engångsprodukter kan enligt Socialstyrelsen exempelvis vara tuber, slangar, kompresser, kanyler och handskar. Vilka produkter som faktiskt ska lagerhållas ska inte bestämmas i en nationell lista. I stället föreslås varje kommun och region själv avgöra vad som behövs utifrån den vård som bedrivs lokalt.
Det betyder att frågan kan bli olika viktig i olika delar av landet.
En kommun med många äldreboenden och mycket hemsjukvård kan behöva prioritera annorlunda än en region med stora sjukhus, specialistvård eller långa avstånd.
Viktigt undantag: Allt ingår inte
En viktig detalj är att Socialstyrelsens förslag inte omfattar sjukvårdsprodukter som förskrivs direkt till enskilda patienter.
Det betyder att produkter som en patient får på recept, hjälpmedelskort eller hämtar ut via apotek eller anvisad enhet inte ingår i just den här lagerhållningsskyldigheten.
För diabetiker, stomipatienter och andra som är beroende av återkommande medicin blir den stora frågan därför hur produkterna hanteras i praktiken.
Om materialet används inom kommunal eller regional vård kan det påverkas av lagerarbetet. Om det förskrivs direkt till patienten faller det utanför just detta förslag.
Kommuner och regioner är inte lika långt fram
Socialstyrelsen konstaterar att förutsättningarna skiljer sig mycket åt. Vissa regioner har redan byggt upp egna lager eller tagit över mer av logistiken själva. Andra befinner sig fortfarande i planeringsfas.
Bland de 16 regioner som lämnat uppgifter uppgav sex att de inte kunnat uppskatta kostnaderna för att bygga upp ett månadslager i sin helhet. För mindre regioner var arbetet i flera fall fortfarande i ett tidigt skede.
Även kommunerna ser olika ut.
Vissa kommuner bedömer att deras nuvarande lager räcker i upp till tio dagar, medan andra redan bedömer att de klarar en månads lagerhållning för vissa eller stora delar av de produkter som används.
Därför kan det märkas redan i höst
Skyldigheten börjar gälla först 2027. Men Socialstyrelsen är tydlig med att lageruppbyggnad tar tid.
Myndigheten skriver att arbetet med att bygga upp lager kommer behöva fortsätta även efter att kravet har trätt i kraft den 1 januari 2027. Samtidigt behöver inköpen ske snabbt men planerat, eftersom marknaden inte alltid kan möta ett plötsligt ökat behov.
Så kan patienterna påverkas
För patienterna är målet med de nya reglerna enkelt: vården ska bli mindre sårbar när leveranser störs.
Men vägen dit kan se olika ut. I bästa fall märks förändringen genom att vården har bättre marginaler, färre akuta bristsituationer och tydligare ansvar. I sämsta fall kan uppbyggnaden skapa nya frågor om kostnader, lokaler, prioriteringar och vilka produkter som faktiskt ska finnas på hyllan.
Socialstyrelsen föreslår ingen färdig nationell produktlista. Det gör att kommuner och regioner får större frihet – men också större ansvar.
