Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Jag lever inget normalt liv"

1 av 2

Ann-Sofi Berg

2 av 2

Nyheter | 11/03/2010 13:24

Årets Anders Wall-stipendiater om entreprenörskapets pris och belöningar.

Caroline Kummelstedt, 20, från Helsingborg gjorde som många andra ungdomar som just gått ut gymnasiet. Hon reste utomlands. Och förälskade sig hejdlöst i Cooköarna utanför Nya Zeeland.

Så hon bestämde sig för att stanna kvar och söka jobb. Men det visade sig vara omöjligt att tränga igenom byråkratin för att få arbetstillstånd. Det som hände därpå är det som skiljer Caroline från vanliga ungdomar.

Från t-shirts till café

Ingenting kunde hejda henne från att förverkliga drömmen. I stället för att kasta in handduken och åka hem till Sverige startade hon eget och kunde snart slå upp portarna till sitt eget café.

- Jag höll på att skriva en bok om hur man som ung kan förverkliga sina drömmar så jag drog till Cooköarna och när det visade sig vara krångligt att få arbetstillstånd och sprang på en ledig lokal bestämde jag mig. Varför inte starta café? säger Caroline Kummelstedt till Nyheter24.

Nu har Caroline belönats med Anders Wall-stipendiet på 100 000 kronor.

Stipendiet får Caroline Kummelstedt för det företag hon drev redan på gymnasiet inom ramarna för Ung Företagsamhet (UF). Företaget Weare Aid UF sålde organiska och stilrena t-shirts. 40 procent av vinsten gick till hjälporganisationer som jobbar med att lösa globala problem.

Opera ger ångest

Vi sitter i en korridor bakom scenen på Musikaliska akademin i Stockholm. Om ett par timmar ska Caroline och de andra stipendiaterna hålla tal inför 500 societetslejon och få varsin check på 100 000 kronor. Det är pirrigt och historiens vingslag slår i luften.

- Jag tror att det var här Einstein fick sitt nobelpris, säger Caroline.

Plötsligt bryter en mäktig sopranröst intervjun. I logerna bakom scenen repeterar operasångare inför ett nummer under kvällens prisutdelning.

- Shit, vad hon är duktig, säger en något häpen Caroline Kummelstedt.

Får du prestationsångest nu?

- Ja faktiskt lite. Men man ska alltid jämföra sig med sina egna mål.

En annan av årets Anders Wall-stipendiater är Joakim Gustafsson, 28, från Dals-Ed. Joakim har en bakgrund som skidåkare och orienterare på landslagsnivå. Men 2006 la han skidorna på hyllan och startade ett skogsvårdsföretag.

- Jag hade gärna tävlat i OS i Vancouver, säger han till Nyheter24.

200 procents tillväxt

Men i stället får Joakim ta emot Anders Wall-stipendiet för landsbygdsutveckling på 100 000 kronor för insatserna i skogsvårdsföretaget.

- Vi växte med 200 procent om året i två års tid. Och på tre år blev vi ett av de största företagen i vår bransch, säger Joakim Gustafsson.

Joakim gör en insats för såväl landsbygden som integrationen.

- Vi har rekryterat och utbildat polska killar och betalar dem avtalsenliga löner. De har samma löner som alla andra och det gör att de kommer tillbaka. Och vi har också skapat en massa jobb åt folk från Dalsland inom verkstad och administration.

Och till skillnad från övriga Anders Wall-stipendiater, som alla är yngre än 28-årige Joakim, hymlar han inte om vad livet som entreprenör innebär.

Vad gör du när du inte jobbar?

- När jobbar jag inte? Jag lever inget normalt liv. För sju månader sen fick jag en son. Jag kan inte säga att jag hunnit träffa honom så mycket som jag skulle ha velat.

Det kan väl aldrig vara värt det?

- Jag drivs av en enorm vilja att skapa. Det är inte för pengarna som jag sysslar med det jag gör. Det är för att få bygga upp ett varumärke från noll. Sitter man på ett vanligt företag kan man inte förverkliga alla idéer man har.

- Nu kan jag göra som jag vill. Om jag vill starta en sportbutik så gör jag det. Och det var precis vad jag gjorde för ett tag sedan, säger Joakim Gustafsson.

Men ibland kan ändå påminnelsen om vad man går miste om göra ont.

- När jag senast satt och drack pilsner med mina kompisar kändes det lite bittert att man inte kan göra det oftare. Fan gjorde man det här för? tänkte jag då.

Läs mer om årets Anders Wall-stipendiater här.