Är det här Sveriges läskigaste staty?

STOCKHOLM. På en innergård på Kungsholmen i Stockholm står en staty som är lite lätt jätteläskig sådär. Konstnären Kristina Schmid är den som ligger bakom verket.

– Det är en figur som har kapitulerat inför fåglarna – symboliskt eller bokstavligt. Det är en lek med proportioner. Längden är ett barns, men händer och ben är mer som på en vuxen. Jag tänker mig att det är en varelse snarare än ett barn, berättar hon för Familjebostäders hemsida.

"Trodde att det stod något barn ochstirrade på mig mitt i natten"

Erik Nahlén, som bor bredvid statyn som heter "Stockholmssyndromet", har en lite annan bild av den. Inte minst efter att han först upptäckte den när han var på väg hem en natt i våras.

– Den här vårnatten var i sitt originalutförande väldigt mörkoch ruggig, vilket gjorde att jag hade extra driv i steget på väg hemåt. Närman kommer in på sin innergård tar man ju ner garden, kopplar av lite ochbörjar fippla med nycklarna. Jag var bara en meter ifrån den när den dök upp iperiferin. Den första reaktionen var att jag trodde att det stod något barn ochstirrade på mig mitt i natten, vilket ju är skrämmande bara det, så jag utbrasti något sorts ”whaaooooow”-skrik, berättar han för Nyheter24 och fortsätter:

– Men efter någon sekund såg jag ju att dettabarn var invirat och tillsynes begravt i någon sorts grenverk, som om det hadestigit upp ur ett träsk. Då uppgraderades skriket till något mer förvrängt djurisktläte. Eftersom varelsen var lätt framåtlutat och såg redo ut att anfalla bestodnästa sekund mer av ett uppgivet flämtande där jag mer eller mindre gav upp ochaccepterade att bli dräpt där i natten. Ja, och sen märkte jag ju att det bara varen staty och då lufsade jag skamset iväg och hoppades på att jag inte hade väcktför många grannar.

"Väntar på att den ska vakna till liv"

Händelsen ledde till att han skrev på Familjebostäders facebooksida och fick reda på bakgrunden till statyn.

– Så här i efterhand så gillar jag statyn, den påminner mig omlivets förgänglighet och att jag aldrig riktigt kan ta något för givet. Den ärju helt klart intressant, vilket väl är syftet med konst. Å andra sidan kan jagju vara drabbad av Stockholmssyndromet och fäst vid den bara för att den harmig under kontroll, säger Erik.

Finns det inte en risk för att bli skrämd fler sena nätter?

– Jo, jag väntar på att den ska vakna till liv, krypaigenom mitt sovrumsfönster och lustmörda mig. Jag har som rutin att kolla till den innanläggdags. Facebook, spisen, ytterdörren, statyn. I den ordningen.