Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Black Week börjar om

 
Dagar
 
Timmar
 
Minuter
 
Sekunder

Svenske Rafael berättar: "Jag ser inte IS som människor"

1 av 8

privat

Rafael (i mitten) tillsammans med två kamrater i Kobane.
2 av 8

Rafael (i mitten) tillsammans med två kamrater i Kobane.

privat

Rök över Kobane.
3 av 8

Rök över Kobane.

privat

Kobane.
4 av 8

Kobane.

privat

Kobane är en stadi ruiner. Rafael kallar det "Stalingrad".
5 av 8

Kobane är en stadi ruiner. Rafael kallar det "Stalingrad".

privat

Explosioner i Kobane.
6 av 8

Explosioner i Kobane.

privat

De kurdiska styrkorna har satt upp textiler för att skydda sig från krypskyttar.
7 av 8

De kurdiska styrkorna har satt upp textiler för att skydda sig från krypskyttar.

privat

Barn leker på Kobanes gator.
8 av 8

Barn leker på Kobanes gator.

privat

Nyheter | 14/01/2015 18:48

Fram tills nyligen låg han vid frontlinjen i Kobane i Syrien. Nu berättar Rafael om kriget mot IS.

– Det var som otäckast var på natten. Då hörde man dem. De satte på böneutrop på hög volym, man hörde dem skrika. Då var det bara att sätta sig upp och börja sikta. "Nu kommer dom!". Hjärtat dunkar, det är som en film. Man kunde inte se någonting, man bara hörde dem. Ibland kunde de vara upp mot 50 stycken, då var det kaos. 

"Stalingrad"

För några veckor sedan kom Rafael Kardari från Stockholm, som Nyheter24 tidigare skrivit om, hem från kriget i Kobane, efter att under en längre tid stridit mot terrorarmén IS. Han berättar om en stad som förvandlats till ett Stalingrad, om en civilbefolkning som lider, och en brutal motståndare som verkar vara helt känslokall.

– Det är en förstörd stad. Vi kan aldrig säga att vi har räddat Kobane, men vi kanske kan säga att vi räddat Kobane från IS. Staden behöver byggas upp igen från grunden, säger Rafael till Nyheter24. 

Det var i den här förstörda staden Rafael hamnade. I ruinerna stred han tillsammans med de kurdiska styrkorna natt som dag, hus för hus, gata för gata. 

Rafael visar upp ett videoklipp där han ligger och skjuter genom en glugg i en stenvägg. "Här skjuter jag två stycken", säger han med lugn blick. Han berättar att han dödade flera IS-krigare i Kobane. 

Hur kändes att döda någon?

– Jag skulle aldrig kunna döda en människa annars. Men ska jag vara ärlig kändes det bra, för att det var IS. Jag hämnades alla människor de skadat. Egentligen kände jag ingenting.

Hur kändes det att det inte kändes någonting?

– Jo, jag tänker ofta på det också. Men jag vet varför jag inte känner något, det är för att jag tänker på barnen de avrättat. Jag ser inte IS som människor. 

Men finns det inget annat sätt att hjälpa till, utan att kriga?

– Hur hade det varit om ingen slagits? Om vi bara hjälpt civila? Då hade vi gett IS en signal om att det är okej att döda civila. Det finns inga andra lösningar. IS är fanatiska, de förstår inte att det går emot religionen. Koranen förbjuder det dem gör, men det går inte att komma åt dem, de är galna.  

Kommer du någonsin bli nöjd?

– Nöjd? Jag vet inte. När Kobane är befriat och IS är besegrade kanske jag är nöjd. Lite nöjd.