Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Leila vågade prata om sitt bajs: "Det räddade mitt liv"

- 13/03/2016, 16:47
För fem år sedan fick Leila problem med magen.
1 av 4

För fem år sedan fick Leila problem med magen.

Fanny Oldenburg/Leila Strömberg

När hon såg blod i sitt bajs gick hon till läkaren. Det visade sig att hon hade en cancertumör på tarmen.
2 av 4

När hon såg blod i sitt bajs gick hon till läkaren. Det visade sig att hon hade en cancertumör på tarmen.

Fanny Oldenburg

Under en period fick hon leva med stomipåse. En period som var jobbig. Men hon hymlade aldrig med att hon hade en.
3 av 4

Under en period fick hon leva med stomipåse. En period som var jobbig. Men hon hymlade aldrig med att hon hade en.

Leila Strömberg

Leila uppmanar andra att våga prata om bajs - för det kan rädda liv.
4 av 4

Leila uppmanar andra att våga prata om bajs - för det kan rädda liv.

Leila Strömberg

Hon uppmanar andra att våga prata om sitt bajs.

När Leila Söderholm var 38 år började hennes mage att strula. Den bullrade och var svullen när hon åt. Men först misstänkte hon ingenting.

– När man frågar andra om problemet säger sex av tio personer att de upplever samma sak, det är ingen konstig grej, säger hon till Nyheter24.

Leilas problem slutade inte utan det blev värre och värre. Hon provade att lägga om sin kost men det hjälpte bara ett tag. Dessutom gick hon ofta på toa. När Leila la märke till att det var blod i hennes bajs bestämde hon sig för att söka hjälp hos läkare.

– De hittade en cancertumör som var stor som en kiwi på tarmen. Jag fick veta att jag hade över 50 procents risk att dö.

För Leila kom det hela som en chock. Tarmcancer drabbar ju främst äldre. Dessutom har Leila alltid levt väldigt hälsosamt och nyttigt – samma vecka som beskedet kom hade hon gjort en toppnotering i ett lopp.

– Allt jag tänkte var att ”det går inte att dö, jag kan inte dö”. Det var en galen känsla.

Leila fick snabbt veta att hon skulle få ha stomipåse för att avlasta tarmen i och med operationen – och som tur är gick operationen bra, de fick bort tumören och hennes överlevnadschanser ökade. Stomipåsen fick hon dock ha kvar ett tag.

– Det var som om en liten alien satt där. Jag fick jobba med mitt nya jag, säger hon och fortsätter:

– Jag valde att presentera mig med: ”Hej jag heter Leila och det här är min bajspåse” för folk. Jag tror inte på att man ska inte smyga med saker.

Perioden med stomipåse var hemsk berättar Leila, hon kunde inte röra sig som vanligt och den lossnade hela tiden. Efter cirka sju månader opererades stomin bort och Leila slapp ha stomipåse. Dessvärre gick ett stygn på tarmen sönder.

– Jag fick avföring i hela buken.

Leila fick ha stomipåse igen i sju månader, i dag lever hon utan den.

– Några läkare ville att jag skulle ha den för alltid men jag vägrade det. Så jag hittade ett läkarlag som hjälpte mig.

I torsdags var det tarmcancerdagen och Leila skrev ett Facebookinlägg där hon uppmanar andra att våga prata om bajs. Hon menar att det är viktigt att ta problem med avföring och matsmältning på allvar – det kan vara lika med att rädda livet. Det om någon vet hon. För om hon inte hade sökt hjälp hade cancern kunnat sprida sig rejält.

– Jag lever tack vare att jag vågade titta och prata om mitt bajs.