Forskare varnar för invasiv krabba: "Ett otrevligt scenario"
Blåskrabban har egentligen sitt ursprung i Asien men nu har över 50 stycken hittats i Sverige. Något som kan vara början på ett klimatproblem för Sveriges kustområden.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Blåskrabban är känd för sin stora aptit och snabba fortökning – två egenskaper som också kan ställa till det nu när den hittats i ökad omfattning på Orust, Bohuslän.
Markant ökning
Tidigare har enstaka individer av krabban hittats i Sverige sedan 2012. Detta då larverna, förstadiet till krabban, troligtvis följt med barlastvattnet på fartyg från Asien till Europa.
De senaste dagarna har dock en privatperson hittat över 50 stycken av krabbarten på Orust. Det här kan innebära att de har börjat föröka sig på den svenska västkusten. Något som i så fall kan ha negativa effekter för den svenska miljön.
– Om de börjat föröka sig här är det ett otrevligt scenario, säger Matz Berggren vid Göteborgs universitets marina institution, till Aftonbladet.
Tränga undan inhemska vattendjur
Mer specifikt finns en risk att krabborna börjar tränga undan inhemska arter, såsom strandsnäckor och andra mindre djur.
– I USA har man sett nedgångar på 60 till 80 procent, förklarar Berggren för Aftonbladet.
Blåskrabban kan nämligen fortplanta sig minst tre gånger så snabbt som den svenska strandkrabban.
– De kan bli kopiöst många. På Helgoland i Tyskland har man uppmätt 300 individer per kvadratmeter. De är otroligt framgångsrika och äter det mesta. De håller sig i den riktigt grunda strandzonen, i pölar och under stenar, för att undkomma fåglar och andra rovdjur, säger Berggren.
DNA-tester
Nu ska DNA-tester utföras för att avgöra om krabborna tillhör samma populationen som de tidigare upphittade krabborna, något som i så fall skulle tyda på en naturlig förökning.
Det andra alternativet som inte vore lika oroväckande är att de har kommit fler larver med nya fartyg från Asien, skriver Aftonbladet.
