Hala och månen

Jag satt bredvid min kollega Hala och berättade om helgen. Det jag berättade var inte roligt alls. Min kolumn ska inte handla om helgen.

– Jag får väl skriva om dig i dag, skämtade jag. 

– Gör det, skämtade hon tillbaka.

Hala.

Hala betyder på arabiska "en halo runt månen". Det står så på internet.

Jag slår upp vad halo är.

"När solen skiner genom ett slöjmolntäcke, bryts ljuset i molnets små iskristaller. Då bildas en ljusring, som kallas halo, kring solen", står det på internet.

Fast nu gäller det månen.

Hala, en ljusring runt månen.

Jag satt bredvid en ljusring runt månen och berättade om helgen. Det jag berättade var inte roligt alls men Hala är rolig att prata med. Jag känner henne inte så bra, men tror vi skulle komma överens om vi satte oss ner, hällde upp lite vin och stängde ner de flimrande dataskärmarna ett tag. Ibland känner man så, trots att man inte umgåtts speciellt mycket. Ibland är det enkelt och självklart utan några konstigheter. Jag tror det kallas för energi. Energi som fungerar, oavsett vilka personerna är, har för historia eller bakgrund. Kul när det blir så, händer inte varje dag. Jag har börjat tänka mycket energi på sista tiden. Energi som omvandlas, energi som aldrig försvinner, energi som tar ny skepnad. Helflummigt, om du frågar mig. Det gör du inte men jag brukar fråga mig själv vad det är jag snackar om ibland. Men Hala säger att hon känner igen sig i det jag berättar. Hon säger att jag liknar henne. Jag liknar en ljusring runt månen.

Det känns lite bättre då trots allt. 

Hala.