Är det inne att hata kvinnor?

Det här med hashtaggen #kvinnohat som jag ser på Twitter lite då och då har aldrig riktigt intresserat mig förrän jag skrev en artikel om Facebook-gruppen "Alla tjejer är horor" förra veckan. 

Det handlar om en grupp som "på skämt" varje dag utser "dagens hora" och hänger ut tjejer till höger och vänster. Den gruppen vi på Nyheter24 skrev om blev polisanmäld och är för tillfället inte möjlig att hitta på Facebook längre - men det betyder inte att den inte finns kvar. Dessa grupper byter skepnad - ändrar bokstäver till siffror och mer innovativa namn som "Kvinnor är samhällets bottenskrap". 

Vad sägs om den här ytterst fyndiga gruppbeskrivningen:

”Realistisk grupp, blickar framåt. Kvinnor finns inte vilket är vetenskapligt bevisat. Vi stödjer även vetenskapen om att kvinnor är bottenskrap. Det vill säga att kvinnor är bottenskrap som inte finns" 

Härligt - not.

Det värsta av allt är att jag ser framför mig hur unga killar i åldern 14-17 sitter och skapar dessa grupper. Snacket som går är omoget, extremt barnsligt och skulle antagligen aldrig existera om det inte var på nätet. Eller?

Jag tror inte dessa killar "hatar" tjejer eller egentligen tycker att alla kvinnor är bottenskrap. Men jag tror att dessa grupper är en trend som tyvärr inte kommer avta - tvärtom.

Av någon anledning föddes vi människor med förmågan att hata - och spida hat. Varför förstår jag inte då det enbart skapar misär och dålig energi men det kanske blev fel någonstans i vår utveckling. Eller så har vår försvarsmekanism och drivet att kunna försvara oss, tagit helt fel vändning. 

Vad är grejen med att skära upp magen på katter - en annan helt sjuk trend som pågår i ett område i Göteborg för tillfället. Är det också ett hat - eller någonting annat? Finns det onda människor på riktigt? 

Detta är tankar som börjar flöda i mitt huvud när jag ser hur aprilvädret bjuder på solsken ena sekunden och snöstorm andra. Det är så vackert, men samtidigt inom mig mår jag så illa. 

I dag ska jag intervjua privatdetektiven Jane vars jobb går ut på att avslöja otrogna personer. Otrohet - som gör så ont - ger henne ett yrke, pengar. Det är hennes levebröd. 

Jag ska även träffa Dominika i dag. En annan kvinna som driver en sajt där personer som vill vara otrogna mot sina partners kan hitta en älskare eller älskarinna. Samma här - hon tjänar pengar på otrohet. Någonting som oftast är förknippat med smärta, ångest och sorg.

Vad är det som driver dessa kvinnor som arbetar inom området otrohet och varför kopplar jag ens in dem i denna kolumn som ju handlar om kvinnohat och uppskurna kattmagar?

Kanske för att jag är förvirrad och inte förstår. Kanske för att grupper som "Alla tjejer är horor", bidrar till att tjejer tycker att alla killar är idioter - och vi är otrogna mot varandra då vi tappar mer och mer respekt? 

Kanske för att uppskurna magar på försvarslösa katter kan symbolisera känslan när man får veta att ens partner har varit otrogen. Men samtidigt vill man veta - och då ringer man Jane. 

Ondska och hat gör ont. Samtidigt driver det oss framåt på ett bisarrt oförklarligt sätt som vi inte verkar kunna kontrollera. 

En sak tänker jag på när snön smälter i Stockholm just nu - det luktar hundbajs i alla parker men på trottoaren påminner solens värme mot den blöta asfalten om lukten av sommarregn. Kanske går det ändå att eliminera ondska  och kanske finns det ett sätt för mänskligheten att hitta varandra, släppa ut håret och leva i harmoni. 

Det funkade ju på 70-talet en kort stund - eller var det bara tack vare LSD?