"Döden är lika tragisk i Boston som Kabul, men..."

När de två bomberna small av vid mållinjen på Boston Marathon stannade världen och Sverige upp. Några minuter senare gick händelserna att se överallt: live-teve, Twitter, dåligt informerade korrespondenter och chockade vittnen.

Det som sedan följt är ett par dagar av massiv bevakning här hemma i Sverige och även runtom i världen. Men i takt med att den allra mest akuta rapporteringen avtagit har den så vanliga kritiken också väckts till liv. Varför blir det här så stort medan det bara blir en notis att en våg av bombdåd drabbat Irak de senaste veckorna? Varför skriver ni inte om Syrien i stället?

Jag kan också vara kritisk till det ibland. Men så tänker jag efter. Det här är ett bombattentat som äger rum på ett av USA:s största idrottsevenemang. Inför hundratals tevekameror går två bomber av i en folkmassa i en av de största städerna i världens enda kvarvarande supermakt. På plats finns människor från hela världen. 68 svenskar springer i loppet.

Sedan får man inte underskatta betydelsen av att något sker på en så välbevakad händelse. Nu finns det bilder, filmklipp, ljudupptagningar och etablerade medier sitter bara ett stenkast från händelsernas centrum. Om dessa möjligheter funnits i Syrien hade rapporteringen därifrån varit mer omfattande och mer frekvent.

Det är inte så konstigt, egentligen. Det är logiskt. Det är självklart att det blir relevant för svenska läsare i den sekund som det uppdagas att det kan finnas svenskar på plats. När tsunamin slog till mot länderna runt Indiska oceanen 2004 låg allt vårt fokus på Thailand - trots att det dog flest i Indonesien. Skulle bevakningen ha varit lika stor om inget av de drabbade länderna varit ett semesterparadis för svenskar? Knappast.

Missförstå mig rätt. Döden är lika tragisk oavsett om det är i Boston, Kabul eller Damaskus. Det spelar ingen roll om det är 8-årige Martin eller de hundratusentals anonyma dödsoffren i Syrien vi talar om. Nyhetsvärdering handlar inte om att någons död är värre än andras. Det handlar om att väcka läsarnas intresse och visa det som är mest relevant för dem.

Med det sagt - exempelvis inbördeskriget i Syrien och bombdåd i Irak och Afghanistan bevakas en hel del här i Sverige. Betydligt mer än vad det skulle göras om man bara gick på "vad folket vill ha".

Stockholm, Kabul, Bagdad, Bangkok eller Boston. Varje person som dör leder kanske inte en helsida i en svensk tidning. Men varenda en av dem är lika mycket värd och deras anhöriga förtjänar omvärldens empati. Vi måste kunna skilja på de två olika sakerna.