"När ska maktens män börja ta sitt ansvar?"

Handlingsförlamningen i maktens korridorer gör mig frustrerad och ledsen. I Syrien används kemiska vapen mot den egna befolkningen medan världen förvirrat tittar på. Om jag hade bott i ett land där jag utsattes för angrepp, hade jag velat att någon kom till min undsättning oavsett vem det var.

Det är inte på något sätt enkelt att säga hur ett ingripande ska ske, men att något måste göras borde vi kunna komma överens om. Att herrarna i FN:s säkerhetsråd inte tar sitt medmänskliga ansvar är helt galet.

Det är inte första eller sista gången världen står inför ett beslut om att ingripa i ett enskilt lands ageranden, så varför lär vi inte oss hur vi ska agera? Varför bestämmer vi inte oss för att vi lever på samma planet, är lika mycket värda och att vi alla förtjänar att leva? Varför fokuserar världens ledare på sina egna intressen och arbetar så hårt de bara kan för att inte någon ska råka hota deras position?

I dag träffar Fredrik Reinfeldt USA:s president Barack Obama och hela världen vänder därmed sina blickar mot oss. 2010 var jag i FN i New York under ett toppmöte där världsledare pratade om millenniemålen. I tre dagar satt jag i FN:s generalförsamling och lyssnade. Den tredje dagen var det dags för Obama. Säkerhetspådraget blev enormt och plötsligt fylldes alla stolar i rummet. Det var inte bara jag, utan även presidenter och ministrar från alla möjliga länder som var spända på att få se politikens rockstjärna live. Så jag förstår om Reinfeldt är lite nervös inför mötet. Men jag hoppas att han driver på för att något ska göras. Om det inte går framåt i FN:s säkerhetsråd, borde Obama gå direkt till generalförsamlingen för att ta upp frågan.

För så här kan det inte hålla på. Just nu känns det som att vi är nere på sandlådenivå där maktens män försöker skydda sina egna sandslott och leksaker – snarare än att samarbeta för att skapa en dräglig tillvaro för alla.