Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Jag är stolt över att inte vara en grottman"

- 25/11/2013, 09:09 -
Nyheter24:s Viktor Adolfsson.

Nyheter24:s Viktor Adolfsson.

Nyheter24:s Viktor Adolfsson skriver om manliga ideal, hen och jämställdhet – med anledning av Gabriella Barks krönika i helgen.

Det här är en text som jag aldrig skulle ha behövt skriva.

Men det gick till slut inte. Jag var tvungen. För att kunna se min flickvän, min mamma och min mormor i ögonen. För att kunna se mig själv i spegeln.

Min kollega Gabriella Bark skrev i helgen om bland annat manlighet. Om grottmän som sliter tag i sin kvinna i håret och gör vad de vill med henne.

När jag tänker på det blir jag omåttligt glad över att vi ändå har kommit så långt från det där. Jag är stolt över att jag inte är någon grottman och att jag i dag inte ens känner något behov av att vara det.

Visst har också jag dålig självkänsla, men det har knappast att göra med att jag inte får knacka ihjäl vildsvin på lunchen. Jag tror vi måste gå djupare än så.

Bilden av denna "karlakarl" är lika förlegad som bilden av kvinnan som ett redskap, en slags blandning av husmor och barnafödande sexmaskin. 

Kvinnosynen är resultatet av synen på mannen. Ju mer vi krossar just detta manliga ideal, desto bättre.

Tyvärr visar reaktionerna på helgens krönika att det finns en del kvar att jobba på i den frågan. Det är bara att kolla kommentarsfälten.

Vill man vara en stenåldersmänniska står det givetvis fritt, men det är inget ideal att sträva efter i ett samhälle 2013.

Att jämställdheten "gått för långt" är en i sig orimlig idé. Strävan efter jämställdhet finns för att samhället är ojämställt. Det är snarare så att jämställdheten har en del mark kvar att vinna. Då behövs framsteg, inte tillbakablickanden mot stenåldern.

Vi skulle aldrig se yttrandefriheten i antikens Rom eller klasskillnaderna i medeltidens England som ideal.

Och så var det då det där med hen.

Jag använder det mest för att det löser ett språkligt problem. Jag ser det inte som något större ställningstagande – helt enkelt för att det inte berör mig. Varför ta ställning för eller emot något som är oviktigt för mig men kanske livsavgörande för andra människor? 

Att ta ställning mot rätten att använda ordet är att ta ställning mot dem. Slutresultatet blir bland annat transfobi – medvetet eller omedvetet.

Jag har ofta fått försvara att jag skrivit "hon" i stället för "han" om en transsexuell kvinna. Jag skriver Chelsea Manning, inte Bradley, och möts av hat. Varför? För att jag låter varje enskild människa bestämma sin identitet? 

Jag har inget, absolut inget, att göra med hur du väljer att identifiera dig. Det är din ensak – oavsett vad anatomin eller körkortet säger.

Låt människor vara människor.