"Jag har haft stora bröst två gånger i mitt liv"

Jag har haft bröst två gånger i mitt liv. Första gången var i årskurs nio på högstadiet (avklippta axelvaddar), andra gången när jag var gravid.

Jag gillade det. Fick komplimanger från vänner och kunde ha urringat och på riktigt riskera att kanske råka visa något. 

Efter graviditeten gick byststorleken dock tillbaka till minus. Julklappen från en av Sveriges största underklädeskedjor fick lämnas tillbaka, den var för stor. Kvinnan i kassan gav mig en medlidsam blick när hon tyst berättade att de dessvärre inte har mindre storlekar än så; "men du kan ju kika hos specialbutiken". 

Jag har alltså all förståelse för önskan om större bröst. Du slipper medlidsamma blickar, får komplimanger från båda könen och kan vara med i bröstpratet, kan sucka om konstiga bh-modeller och axelband som skär in. Att inte behöva skämta bort sig själv som platt. Du får chans att smälta in i ett bröstfixerat samhälle.

Jag tänker dock stå emot och jag önskar att fler unga kvinnor vill välja samma väg. Brösthetsen är ett ämne som endast drabbar kvinnor, som att vi inte har nog med skit att kämpa mot. Det finns de som säger att det finns en lösning. En lösning som kostar mycket pengar men som får slut på brösteländet – plastikkirurgi. Det är dock en lösning som jag tror gör det hela än värre. Som i stunden kanske kan rädda en enstaka kvinnas problem men som i det stora spär på en vidrig norm och får fler att falla dit. I bröstträsket.

Jag har varit i kontakt med många kvinnor som valt att operera sig. Jag har skrivit artiklar om annonsföretag som lockar med billiga bröst, om kliniker som kritiseras och pratat med kvinnor som är mäkta nöjda med sina implantat. Vissa andra är det inte. Strax innan jul tog en ung kvinna kontakt med mig för trubbel med implantaten. Hon hade köpt ett erbjudande om "billiga bröst" (till det nätta priset av 30 000 kronor) och allt hade gått åt skogen. Artikeln var precis klar att publiceras då kvinnan valde att dra sig ur, hon skulle till sist och trots allt få ersättning. Vilket var viktigare för henne än att varna andra för risiga kliniker.

Jag har läst på forum för plastikkirurgi. Om unga, friska kvinnor som alltid drömt om att få större kupstorlekar och tagit sparade eller lånade pengar för att köpa sig ett bättre självförtroende. De skriver om hur de varit totalt handikappade efter operationen, inte klarat av enkla sysslor som att lyfta eller ens gå på toaletten av rädsla för att brösten ska spricka. Men de tycker ändå att det var värt det. För de fick ju bröst.

Jag får ont i magen av att läsa dessa trådar. Det är i väldigt många fall unga kvinnor som tror att lösningen på all världens personliga problem är bröst. Det kanske det är också, där och då. Många ångrar sig senare i livet. Andra inte.

Som det ser ut nu är plastikkirurgin en relativt oreglerad bransch. Socialstyrelsen har gjort en utredning som man hoppas ska leda till regleringar av branschen. Socialstyrelsen vill bland annat göra det olagligt för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att utföra kirurgiska ingrepp och injektioner, samt ingrepp som syftar till att förbättra utseendet på barn eller ungdomar under 18 år.

Jag tycker att det borde vara 25-årsgräns. Kroppen är inte mogen innan dess. Ta pengarna och lägg på en framtid i stället. Jag inser att det inte går att förbjuda en sådan lukrativ bransch, och förbud leder sällan till något bra. Men i det här fallet kan åldersgränser spela en stor roll.

Låt inte någon tjäna pengar på en ung frisk kropp. Låt inte någon tjäna pengar på att fortsätta förverkliga en förnedrande dröm om att bröst leder till ett bättre liv. Och tänk efter innan du kommenterar någon annans byst, oavsett om det är till det positiva eller inte. Du vet inte vad för skeva ideal som ligger bakom.

Det är hög tid att försöka sätta stopp för ett alldeles för bröstfixerat samhälle.