"I gränslandet mellan sex och våldtäkt"

Förra vintern vaknade jag hemma hos en kille som natten innan hade utsattmig för tjatsex. Den natten visste jag inte vad det innebar och på morgonen förstod jag fortfarande inte varför situationen gjorde migillamående. 

När han sa att han skulle duscha och frågade om jag ville följa med tackade jag nej. Han frågade varför; ”Hardu ont?”. Jag svarade ja.

Han hade alltså förstått att någonting hade gjort ont men fortsatte ändå: ”Men följ med in i duschen, vi kan bara mysa.” Jag tackade nej igen och han undrade: ”Har du komplex över din kropp?". Jag svarade inte att ”du kan dra åt helvete”, för jag svarade ingenting alls.

Någramånader går och det blir vår. Jag träffar en ny kille och hanbesöker mig mitt i natten en helgkväll.

Vigår upp till mitt rum och börjar hångla. Han frågar om jaghar en kondom och jag svarar att jag inte har det. Besvikelsen i hansblick. Uppgiven och upprörd. Så börjar han argumentera kringhuruvida jag ljuger och om vi inte i annat fall kan göra en ”deal”där han får ligga oskyddat med mig, bara en liten stund.

Det är en märklig känsla när någon försöker förhandla sig till rätten till din kropp.

Dettar kraft att säga nej en gång. Det är aldrig kul att vara den sominte vill och om du inte redan innan du sagt nej känt dig besvärlig,så tar det ofta inte lång tid innan den andra parten får dig attkänna dig så. Om en tjej fnissar när hon säger nej beror detoftast inte på att hon är otroligt förtjust över förslaget elleratt det skulle vara en del av akten. Snarare betyder det att honfaktiskt inte vill och att hon är nervös över hur hennes nej skatas emot.

Sånär är ett nej ett riktigt nej? Svar: Alltid.

Detkan inte och ska inte behöva vara så att jag blir knullad så längejag inte skriker nej. För jag har aldrig sagt ja till att ligga meddig.

Närjag börjar jag tala om det här med vänner av samma kön såberättar en efter en historier som är obehagligt lika min. Vi ärflera olika individer, med olika intressen, som träffar olikakillar, men vi delar samma historia. Jag förstår inte att det hela tiden fortsätter att hända, att det inte pratas om ochatt jag flera gånger hört meningar som dessa sägas:

”Fastvarför sa jag att han fick komma hem till mig då?”.
”Är det här värt att tas upp?”.
”Jag ska träffa en kille i veckan, men vi ska ses ganska sent, måste jag ligga med honom då? Är det typ en oskriven regel? Kommer han att känna sig lurad om vi inte ligger?”.
”Alltså det var ju inte våldtäkt, han hade nog slutat om jag hade skrikit nej”.

Hurmånga har egentligen blivit utsatta för tjatsex av någon?

Ochvem är denna någon? 

Någon är den sansade och trygga partnerndu haft i tre år, någon är en person du har träffat på krogenvid 23-tiden, någon är en kompis till dig. Och om du som killeläser den här texten, så är någon troligtvis du själv.