"Kan inte alla bara vara lite trevligare?"

På morgnarna när jag kliver på bussen för att åka till jobbet slås jag av att busschauffören verkar bli förvånad av en så simpel sak som att jag önskar honom eller henne en god morgon. 

Två små ord. God morgon. 

Sällan hör jag andra säga dem, och det gäller inte bara till busschaufförer. Alldeles för ofta noterar jag hur människor i serviceyrken bemöts med otrevligheter, eller på sin höjd med ignorans. 

Som att busschauffören bara är en mekanisk del som sitter ihop med bussen. Eller att den som jobbar i kassan på Ica är en robot som sitter fastmonterad där bakom bandet.

Att de bara finns där för att våra liv ska flyta på som vanligt utan hinder.

Men de är ju också människor, som kanske haft en pissmorgon med skrikande barn som vägrat klä på sig. Eller kanske har en rygg som gör ont utan att läkarna kan göra något åt det. Eller kanske har en närstående som ligger på sjukhus.

Som du och jag.

Jag erkänner att jag vissa morgnar också glömmer bort det. Stress, morgontrötthet och andra saker gör att jag ibland glömmer att säga de där orden som jag tycker är så viktiga. 

Det kan få min egen morgon att bli lite, lite ljusare när killen bakom disken på Pressbyrån önskar mig en trevlig morgon efter att jag stressat tagit min kaffe och betalat. 

Han behöver inte ens mena det.

Vänliga veckan börjar lida mot sitt slut och dagen till ära är det dessutom alla hjärtans dag, förvisso en av många utskälld dag som "bara är ett kommersiellt jippo". 

Men man måste ju inte köpa en massa prylar eller bjuda på dyra middagar för att visa kärlek. Att önska någon en god morgon eller bara säga att någons nya frisyr är fin räcker väl? 

Kan inte alla bara visa lite extra kärlek en dag om året så kan vi ta det därifrån. Börja med att önska din busschaufför en trevlig helg när du åker hem från jobbet i dag. 

Det ska jag göra.