Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Att glida genom livet är en självklarhet, Jenny Strömstedt"

- 18/02/2014, 20:00 -
Ellen Grefberg.

Ellen Grefberg.

Magda Omerspahic

Vad är poängen med att staka sig fram när man kan glida? Ellen Grefberg om Jenny Strömstedts krönika angående 90-talister som en generation som tröttnar för fort och är ovilliga att jobba hårt.

Som så många andra läste jag Jenny Strömstedts krönika om "En ny generation som vill glida genom livet". Strömstedt beskriver skickligt 90-talister som luststyrda och otåliga. En hel generation som känner efter för mycket.

Jag föddes 17 år efter Strömstedt men i samma kommun, Sollentuna, bara ett par månader innan 90-talet tog vid. Exakt hur förändringens vindar blåste under de år som skiljde oss åt vet jag inte. Kanske missade jag någon hungersnöd eller två.

Kanske var det mina föräldrars ovana att påstå att jag kunde bli vad jag ville när jag blev stor. Valet stod inte bara mellan lärarinna och sjuksköterska som när mamma växte upp. Det fanns goda möjligheter att bli raketforskare och hade jag inte perfekta betyg så fanns alltid Komvux. 

Självklart planerade jag att glida genom livet. 

Jenny Strömstedt skriver i sin krönika att hon blir less när unga inte vill nöta multiplikationstabeller i timmar. Jag tänker bara säga det: Det finns miniräknare på alla mobiler. Var det inte förresten 70-talisterna som slapp grammatik i skolan? 

Så tog jag studenten till vad som kan beskrivas som den ultimata friheten. Eller för många – den första kontakten med arbetslösheten. Flera valde till slut att plugga vidare för att överhuvudtaget ha något att göra när det här med att testa sig fram i yrkeslivet visade sig en omöjlighet. Och den där drömmen om raketforskare försvann i takt med avvecklingen av Komvux. 

90-talisterna vill ta genvägar slår Strömstedt fast, men tio år kvar till en hyresrätt i Stockholms ytterområden känns mer som en omväg. Andra drömde om revolution, vi drömmer istället om banklån. 

Det har aldrig varit lika svårt att få en studentlägenhet som det är i dag, "Klippet" som våra föräldrar gjort betalar åtminstone vi i storstäderna priset för i form av ockerhyror, trångboddhet och CSN-lån i det oändliga. 

Det värsta för unga är nog ändå osäkerheten. När vi inte oroar oss för boende, så väntar vi på att utlasas. Om vi verkligen känner efter inser vi att jorden kommer gå under av miljöproblem på grund av äldre människor som envist fortsätter sitta i bilkö till sina stabila jobb med schysta anställningsvillkor.

Enligt Strömstedt kommer 90-talister lyckas glida genom livet utan att känna mjölksyran bränna i låren, eftersom det fortfarande inte finns något svar på vilka krav som deras framtida värld kommer att ställa på dem. 

Skönt säger jag. Då kan vi tag tag i riktiga problem, som var vi ska bo nästa vecka eller hur vi ska få den där fasta tjänsten.  

Jag skulle kunna fortsätta ett tag till – om det inte var för att jag tröttnat.