Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Det gör ont i mig att läsa om nazisternas samlingsplats"

Nyheter24:s Viktor Adolfsson.
1 av 3

Nyheter24:s Viktor Adolfsson.

Nazisterna som gick till attack i Kärrtorp i december.
2 av 3

Nazisterna som gick till attack i Kärrtorp i december.

Hampus Andersson / TT

Demonstrationen veckan efter lockade tiotusentals.
3 av 3

Demonstrationen veckan efter lockade tiotusentals.

TT NYHETSBYRÅN

Nyheter | 20/02/2014 15:52

Nyheter24:s Viktor Adolfsson har läst förundersökningen om nazistattacken i Kärrtorp. Något som fått honom att blicka tillbaka på sin uppväxt.

Jag levde mina 21 första år i Tallkrogen, en idyllisk närförort i södra Stockholm.

Den består till stor del av villaområden, blandat med ett eller annat trevåningshus. En mataffär, en pizzeria, en spelbutik. En skola där man bara går till årskurs 6, sen får man byta.

Det var mycket som var bra. Det mesta faktiskt. Men de senaste dagarna har ett gammalt mörker gjort sig påmint.

Allt kom tillbaka när jag satt och läste förundersökningen om nazistattacken mot en demonstration i Kärrtorp. Jag läste om hur "aktivisterna" i Svenska Motståndsrörelsen samlats på torget där jag lekte som barn.

Om hur de gått in på Icaaffären. Där ställde de sig runt en av kassörskorna och frågade efter läsk på glasflaska. De köpte sju, innan hon ringde chefen av rädsla för att de svartklädda männen utanför butiken skulle genomföra ett rån.

Det gör ont i hjärtat att se hur en nazistisk kamporganisation utnyttjat platsen där jag växte upp. Där jag köpte godis på väg hem från skolan köpte deras medlemmar glasflaskor som de sedan kastade på människor och barnvagnar på torget i Kärrtorp.

Men någonstans innerst inne är jag inte förvånad. Tallkrogen är tyvärr en ganska bra plats för SMR och andra liknande grupper att värva medlemmar i.

På nazistiska nätforum går det att läsa om aktiviteter i Tallkrogen under flera år i början och mitten av 2000-talet. Inför en demonstration på Karl XII:s dödsdag 2006 samlades Nationalsocialistisk front på Tallkrogens tunnelbanestation.

Jag kommer ihåg de rakade skallarna på de lite äldre killarna som hängde vid tunnelbanan. Jag kommer ihåg hur de en morgon stod och delade ut flygblad för Folkfronten (tidigare Nationalsocialistisk front, senare Svenskarnas parti). Jag kommer ihåg när samma flygblad damp ner i vårt brevinkast.

De hittade sina anhängare och sympatisörer bland killar i min ålder. De som inte orkade vara hemma bakom villans fasader med föräldrar som jobbade för mycket eller kompisar som övergett dem. De som behövde några att skylla på när fritidsgården mitt emot tunnelbanespåret lades ned.

Vilka man skyller på? De man inte umgåtts med, så klart. Tallkrogen var då och är säkert i viss mån fortfarande en av de mest homogena närförorterna. Den andra sidan av segregationen.

Nazistiska grupper kommer att fortsätta söka stöd i områden där de relativt lätt kan sprida sin propaganda och locka över ungdomar. För även i idylliska villaförorter finns tonåriga killar som inte längre har några svar.

Om jag haft en annan uppväxt hade jag kanske också lyssnat på äldre killar som förklarade att vi måste ta tillbaka vårt land. 

Med raskrig.