Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Bengt Kvist: "När pappa blir mamma"

1 av 1

Nyheter | 11/08/2011 08:11

KRÖNIKA. Det var fan bättre förr!

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Hbt-karnevalen Stockholm Pride, är avslutad och värde och behållning av den må andra summera.

Som invigningstalare hade man engagerat Thomas Beatie, skäggig och gravid. Självklart väcker en dylik figur uppståndelse och debatt. Mest högljudda är diverse förespråkare för snedvridna och orealistiska krav på ”rättvisa”.

Vadå rättvisa? Tydligen i första hand att alla ska ha rätt att skaffa barn.

Det är ingen självklar rättighet, varken att föda biologiska eller artificiellt tillkomna barn.

Det är heller ingen självklar rätt att byta kön eller att genom plastikoperationer bättra på sitt utseende.

Knappa medicinska resurser ska användas för att rädda liv och ge förutsättningar för ett liv – inte för att tillfredsställa personlig fåfänga eller fysiolgiska experiment.

Jag är väl medveten om att det kan finnas behov av plastisk kirurgi för personer som genom arvsgenetikens blinda slumpningar blivit födda med avvikelser som gör livet plågsamt. I det avseendet är det samhällets självklara skyldighet att till snart sagt vilken kostnad som helst hjälpa dem. Liksom det finns kvinnor som i alltför rikt mått begåvats med meloner av just melonstorlek och som tvingas leva med belastningssmärtor och ryggproblem.

Nu tycks dock problemet med bröst vara det motsatta. Dvs att en del damer aldrig kan få stora nog men, med Kipling, det är en annan historia.

När barn och åldringar dör i tiotusentals väntan på ens den enklaste formen av medicinsk behandling i U-länder därför att det saknas läkare och sjuksköterskor är detta överkonsumtion. Inte bara i fattiga U-länder fö, samma förhållande finns också i rika I-länders fattiga och eftersatta regioner.

Och det är helt ovidkommande om, det till äventyrs, skulle vara så att patienten betalar för åtgärden. Ur egen ficka eller genom märkliga försäkringskonstruktioner

 

Panikåtgärder

Norska Coop och ytterligare några företag som säljer dataspel har plockat bort spel med omfattande våldsinslag. Omfattande för att inte säga dominerande. Mest uthängda är spelen Call of duty och World of warcraft. Marknaden reagerar dock olika; en norsk elektronikkedja, Spaceworld, tar inte bort några spel. Helt enkelt för att man inte funnit något samband mellan spelens upplägg och miljö kontra reella händelser.

Klokt nog eftersom någon koppling mellan den norske galningen Behring Breivik och dataspel med våldsinslag helt enkelt inte finns. En sjuk hjärna kan skicka impulser att skada och förstöra utifrån vilken aktivitet som helst som för friska och balanserade individer är avkoppling och rekreation.

Jag har aktning för beslutet att dra bort spelen från marknaden av respekt gentemot offren och deras anhöriga men ser det ändå som en panikåtgärd. I viljan att manifestera mot våld tar känslorna överhand och logik och kausalitet trycks undan.

Behring Breivik hör hemma inom psykatrin och krav på censur löser inte de problemen men är (nästan) det första som hörs i debatt och ytlig analys.

För övrigt är det inte bara dataspelen man hänger ut i debatten. Den musik som Breivik spelat under sin galna framfart ska också censureras. Som om den skulle förstärkt eller drivit honom att fortsätta?

Ska t ex Wagners Valkyrieritt, det mest suggestiva i musikväg som skrivits, också förbjudas? Aldrig har jag hört ens antydas att denna storslagna musik drivit någon från vett, empati och sans.

Sans och vett även nu, tack. I debatten.

 

SJ, SJ, gamle vän

Stefan Demert gisslade i musikalisk form för 40 år sedan det urgamla    tågmonopolet i protest mot ett företag som vuxit ifrån sin marknad och sina kunder. Det var under Lars Petterssons färla och tid som generaldirektör då företaget var sig selv nokk och ägnade all kraft, och alla skattemiljoner, åt att hålla igång Det Stora Verket.

Märkligt nog tycks inställningen att passagerarna är till för SJ men inte tvärtom leva kvar.

Med den attityden blir det begripligt att man tvingar en 11-årig flicka av tåget för att hon inte kan visa upp den biljett som systern har i sin väska.

Av med ungen och säg inget, till någon, om detta.

Och SJ:s informationsavdelning har sedan mage att genom sin pressinformatör meddela att det är brottsligt, faktiskt kriminellt, att inte ha biljett!

En priskoll den 3 augusti visade att en enkel Örebro – Göteborg, för barn, kostade 176:-, lägsta pris. För den skitsumman skrämde man en 11-åring halvt från vettet! Systern säger för övrigt att konduktören som sålde biljetterna direkt inför resan att flickans biljett skulle kostat en femma men lät bli att ta betalt. Samma konduktör som senare vräkte ungen av tåget!

 

Skaffa ett liv I

Linda, numera Thelenius, dessförinnan bl a Rosing, är förföljd. Någon är besatt av henne, hävdar hon allvarsamt.

Tja, visserligen teoretiskt fullt möjligt men å andra sidan mycket lämpligt att meddela via media för att öka antalet klick på sin blogg.

De tilltänkta karriärena som sexartist (live) i dokusåpor, flygvärdinna, partiledare, sångerska mm har inte utvecklats enligt plan så nu förväntar sig damen att bloggen ska lyfta fram henne i rampljuset igen.

Med all respekt för hennes bokstavsdiagnos så finns större frågor i landet än fr Thelenius/Rosling/Bionda/Gedins PR-problem.