- Foto: Privat

"I dag går jag ut på ett korståg för ett känsligare Sverige"

KRÖNIKA. Zeke Tastas har fått nog av käcka, äppelkindade, statusuppdateringar och undrar varför fler inte vill blotta sitt blödande hjärta.


Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Vem är krönikören?

Namn: Zeke Tastas

Ålder: 36

Född: Buenos Aires

Familj: Barnen Mio och Malou, syskonen Sandra, Aurora, Zumay, Zashay, Zaminy, Ziray, El Gordo Blanco och Quetzala.

Jobb: Zeke är reklamvärldens Zlatan, Madonna och Cher – han omnämns enbart med förnamn i branschpress. Zeke startade Scholz & Friends i Sverige, gjorde ett pitstop på Wiley & Partners, arbetade som kreativ chef på Naked och är nu kreativ chef på The Pistöl Agency.

Mest framträdande egenskap: Har ett trasigt socialt gränssnitt.

Vill ha: "What's coming to me chico, the world and everything in it"

Motto: When in doubt, dance

Blogg: thepistolagency.tumblr.com

I går gjorde jag min första terapisession på tjugo år. KBT ska vara bra, hade jag hört, mindre rota runt bakåt och mer hjärngympa framåt.

Jag tänkte inte så mycket på det då men i dag inser jag att terapeuten var väldigt mån om att diagnostisera mig med någon sorts bipolär störning. Så fort jag nämnde att mina känslor pendlade mellan omåttligt euforisk och avgrundsdjup ångest så nämnde hon medicinering. Och när jag försökte förklara att jag större delen av tiden var i de höga dalarna så försökte hon förklara varför det var fel att vara manisk. Och självmord frågade hon efter fem gånger, med samma svar varje gång, att jag aldrig hade övervägt det ens, att jag älskade livet.

Jag tänkte inte så mycket på det då men i dag är jag provocerad.

Vad är det för jävla skitvärld jag lever i där det farligaste, det mest förbjudna, är starka känslor? Vad är det med landet mellanmjölks flatline som anses vara så rätt att prozaktillvaron idealiseras hela vägen till norm? Vad är för ruttet regelverk som säger att den lilla liknöjdheten är bättre än den stora glädjen? Eller den stora sorgen? Vad är det som gör känslor så oerhört skrämmande?

Så i dag drar jag ett streck, i dag går jag ut på ett korståg för ett känsligare Sverige, i dag blir jag Don Quijote och landets alla emotionella fascister blir mina väderkvarnar. I dag slutar jag låtsas att jag sympatiserar med eller ens förstår den känslomässiga tvångströja vi alla har accepterat som regel och utfärdar undantagstillstånd; om vi fortsätter acceptera det grunda, det glättiga och det alltjämt leende så kommer vi att utarmas som människor och som kollektiv. Vi kommer att bli en yta som endast avlägset påminner om det vi kunde ha varit. Levande.

Och så kan vi inte ha det. Så i dag drar jag ett streck och uppmanar dig att göra det samma. Nog med käcka, äppelkindade, statusuppdateringar om happy, happy, joy, joy. Blotta ditt blödande hjärta, visa dina starkaste känslor, dina djupaste sorger, dina svindlande höjder och dina mest omvälvande upplevelser.

Visa allt detta och alla andra stora känslor du känner, visa allt du är för alla du möter hela tiden.

Gör det så byter jag terapeut så länge.

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!