Lördag 31 Jul
Stockholm

Eric Rosén: "Äntligen slut på eran Berlusconi"

Eric Rosén.
Eric Rosén. Foto: Karin Bylund

KRÖNIKA. Eric Rosén skuttar av glädje sedan en av västvärldens allra sämsta politiker meddelat sin avgång.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Eric Rosén

Eric Rosén är 32 år, journalist och nyhetschef på Nyheter24.

Förutom analyser och artiklar skriver Eric Rosén varje måndag en krönika och vill du läsa ännu mer följer du med fördel hans blogg, som du hittar här.

Vill du följa Eric på twitter gör du det här.

I fredags satt jag med i P3 Populär och diskuterade Berlusconis karriär som smörsångare. Vi var då överens om att han borde koncentrera sig på den till fullo och lägga ner hela den politiska biten. Allt som håller honom borta från makten är bra, konstaterade vi.

Jag tror inte att Silvio lyssnade (man vet aldrig!) men är själaglad att han ändå till slut nu avgår, denna Europas stora pajas, denna västvärldens minst demokratiintresserade ledare. Att det var den ekonomiska krisen som ledde till att han till slut tappade allt förtroende säger en del om hur oerhört allvarligt läget är för Italien, där Berlusconi annars överlevt i princip allt man kan komma på i skandalväg.

Fyra parallella åtal, korruptionsanklagelser, sexköp, sex med underåriga, lögner, politiskt fulspel, vänskap med de värsta av diktatorer och en allmänt rätt rutten människosyn har liksom inte bitit. Han har viftat bort det som en illvillig konspiration (bland annat från den ”kommunistiske åklagaren”) mot honom – den gode ledaren (”jag är politikens Jesus Kristus”) – och sagt att det är bättre att han ligger runt (”är passionerad med tjejer”) än om han vore bög (ja, han sa faktiskt så).

När hans  parti förlorade parlamentsvalet 2006 avfärdade han resultatet som fusk och ignorerade folkets röster.

Han har alltså förutom att begå en serie brott och agera djupt odemokratiskt som ledare för en av de historiskt tunga politiska makterna i världen också gjort sig till åtlöje inför hela världen och förmedlat bilden av Italien som ett land som styrs av en lynnig, gubbsjuk, galning, en världsfrånvänd excentriker av Khaddaffimått, dock med mindre våldsam agenda.

Men det har funkat okej.

Först eurokrisen och budgetunderskotten och det finansiella sönderfallet blir Berlusconis sista spik i kistan. Återigen – det säger allt om hur allvarlig den är.

Från svenskt håll har Fredrik Reinfeldt varit tydlig med att Italien måste sanera sin ekonomi, senast för ett par veckor sedan i en AFP-intervju betonade han att sparpaketen måste genomföras i Italien och att de måste göra det med brett stöd från det italienska folket. Det är välkommet och en lagom subtil pik till Berlusconi.

Det numera så ansvarsbetonade moderatpartiet hade ju en helt annan inställning till ekonomi tidigare. 2001 välkomnande man Berlusconis valseger och Carl Bildt sa att Silvio hade ”ett förstklassigt ekonomiskt team” medan Gunilla Carlsson betonade att Berlusconis parti var mycket likt Moderaterna. Att Moderaterna i dag, tio år senare, har en annan uppfattning är minst sagt glädjande och där finns verkligen det nya i de Nya Moderaterna. Statsministern har förvisso varit nästan tyst om Berlusconi personligen. Han borde kritiserats mer, hårdare och med större precision från Reinfeldt.

Men Reinfeldt skulle 2011 aldrig säga att Moderaterna och Forza Italia ligger nära varandra eller förespråkar samma politik. Och det är onekligen en positiv utveckling. Vad Silvio Berlusconi själv anbelangar hoppas jag att rättsprocesserna mot honom fortsätter och att han får stå sitt kast för de brott han sannolikt begått. För Italiens del håller vi tummarna för att både ekonomin och demokratin blir bättre när dåren äntligen lämnar sitt uppdrag.

Kommentera
Kopiera länk
Dela