Alex Bengtsson: "Att vara antirasist handlar om att leva i verkligheten"
KRÖNIKA. Nyheter24:s Alex Bengtsson om att fokusera på vart man vill.
Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.
Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.
Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.
Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.
Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.
Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.
Den som är antirasist beskylls ofta för att bara vara motståndare. Motståndare till rasistiska strukturer i samhället. Motståndare till högerextrema partier. Motståndare till massavisningar och en människofientlig asylpolitik. På många sätt finns det ingen antirasistisk rörelse i Sverige. Det handlar snarare om en miljö som fokuserar på de tre nyss nämnda områdena – givetvis utifrån olika perspektiv och med minst lika olika arbetsmetoder.
Det senaste året har jag funderat mycket på det där. Att ständigt vara motståndare till alltifrån politiska fenomen till samhällstrukturer. Det har givetvis i många fall varit fullt berättigat. Men mitt i allt motstånd har det blivit uppenbart att så väl antirasismen som antifascismen har kört in i en återvändsgränd och tragiskt nog låtit sig anpassa sig till rasismen och rasisternas perspektiv.
I stället för att fokusera på saker som faktiskt förenar människor har svensk antirasism många gånger i stället, medvetet eller omedvetet, fokuserat på människors olikheter. När så kallad mångkultur ska manifesteras släpas några bongospelande afrikaner fram tillsammans med ett gäng hambodansande vita pensionärer. Nu är det förvisso inget fel på vare sig bongotrummor eller hambodans men att hela tiden fokusera på olikheterna befäster snarare rasisternas idé om att vi, människor, är så olika att vi inte kan leva tillsammans. Att vi endast skulle kunna förenas vid våra olikheter är när man tänker efter helt bisarrt. Alla människor är olika är redan uppenbart. Sådan är verkligheten.
Att vara antirasist handlar om att leva i verkligheten. Utopier och fanatiska fantasier om ett samhälle helt fritt från konflikter och olika sätt att se på världen tillhör rasisterna. Det är rasisterna som sitter på sina höga hästar och försöker bestämma över människors liv och identitet. Och vi vet vad de paradisliknande utopierna om nationer där alla ska vara stöpta ur samma form faktiskt leder till.
Därför hoppas jag att det antirasistiska året 2012 kommer handla om vad människor har gemensamt, trots våra olikheter och bakgrunder. I stället för att hela tiden fokusera på vart vi kommer ifrån kanske vi ska fokusera på vart vi vill.
