Tisdag 22 Jun
Stockholm

Alex Bengtsson: "Ett år som är lite mjukare i kanterna"

Alex Bengtsson är bloggare och krönikör på Nyheter24.
Alex Bengtsson är bloggare och krönikör på Nyheter24. Foto: Privat

KRÖNIKA. Nyheter24:s Alex Bengtsson vågar hoppas på det som kommer.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Det här är Alex Bengtsson

Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.

Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.

Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.

Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.

Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.

Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.

”Det har varit ett märkligt, konstigt och underbart hårt år" sjunger Plura Jonsson i mina söndersprängda hörlurar och jag tänker att jag håller med om det. För egen del. För det är inte lätt att summera år som gått eller som i det här fallet snart har passerat. Varje människa bär på sina minnen som kommer prägla dem och kanske omgivningen för en tid framöver.

Självklart kan man tala om året som gått på ett kollektivt plan. Det är alltid viktigt. Händelser och skeenden som kommer forma den värld som vi alla delar tillsammans. Men när jag stod i busskuren i mitt kära Frillesås och tittade ut över landsvägen som går genom byn så kände jag att det är dags att vandra vidare. Redan innan året har passerat.

Låt år 2012 bli ett år som är lite mjukare i kanterna. Det är väl inte för mycket begärt efter år som 2011. Så som jag ser det kommande året framöver mig är det år där människor återigen går tillsammans för det dem har gemensamt. Kanske kan året som stundar bli en vändpunkt. Året då splittringsrörelser som Sverigedemokraterna och deras ständiga påhejare i form av anonyma nättroll och inte minst den omedvetna supporterskaran som består av så kallade inkonsekventa antirasister från politikens olika läger blir tvungna att stanna upp lite och fråga sig vad sjutton som händer.

För är det något som det gångna året har lärt mig så är det att det handlar om att gå ihop. Det behöver man knappast vara raketforskare eller ”politisk analytiker” på Aftonbladet för att räkna ut. Det räcker med att titta ut i landet för att exempelvis se en flyktingrörelse som vädrar morgonluft. Människor som brinner för människors rätt till asyl och kämpar tillsammans oavsett partibok eller religiös tillhörighet. En rörelse som ser bortom sådant som splittrar – det vill säga nationell identitet och tron på någon slags åsiktshomogenitet. Det finns nämligen viktigare saker: Människovärdet och insikten om att vi människor förändras hela tiden.

Så när jag kliver på 732 i Frillesås för att bege mig tillbaka till vardagen i Stockholm igen tänker att det kommande året nog kan bli lite mjukare i kanterna ändå. Om vi går ihop lite mer. Och genom folkbildning och en respektfull debatt ägnar åt sig det som kallas tro och tvivel.

Kommentera
Kopiera länk
Dela