Alex Bengtsson: "Åkesson borde tacka de skånska separatisterna"

Jimmie Åkesson och Björn Söder borde tacka mannen som krattade fasaden i den skånska myllan åt Sverigedemokraterna. Paradoxalt nog är partiet som lade grunden till Sverigedemokraternas framgångar i södra Sverige ett separatistparti som vill befria från Skåne från Sverige.

Inför valet 1976 hade civilingenjören Carl P Herslow flyttat hem till sitt kära Malmö efter att han arbetat i Holland och Västtyskland i några år. Herslow såg med ve och fasa på vad Sverige hade utvecklats till: En socialdemokratisk välfärdsstat där höga skatter och statliga monopol var dess signum. Detta retade gallfeber på den borgerligt sinnade Herslow som författade ett brev till de borgerliga partiledarna där han erbjöd dem en kampanj där företagsamme skåningen skulle åka runt i landet ackompanjerad av en bayersk marschorkester i en så kallad ”frihetskampanj” mot statligt monopol. Men partiledarna nappade inte på idén och vann istället valet utan Herslows hjälp.

När det tre år senare var dags för val igen hade Herslow tappat hoppet om de borgerliga partierna som inte hade avreglerat eller sänkt skatterna som han hade hoppats på. Herslow insåg att han var tvungen att bilda ett eget parti. Men än så länge hade han den realistiska förmågan och insåg att hans chanser att slå igenom nationellt var begränsade. I stället bildade han Skånepartiet. Ett parti som kombinerade nyliberala ekonomiska lösningar med att anspela på de separatistiska strömningar som funnits i regionen enda sedan Skåne blev svenskt. Till en början levde partiet i den politiska marginalen utan några större framgångar. Men Herslow hade bestämt sig och gav inte upp.

Inspirerad av den danske missnöjespolitikern Mogens Glistrup kombinerade sin nyliberala ekonomiska politik med att utmana makten genom uppseendeväckande aktioner. För att protestera mot det statliga alkoholmonopolet turnerade Herslow runt i Skåne och bjöd på snaps utanför Systembolaget. Han startade Malmös första gratistidning och tog in annonser från danska butiker som sålde starköl och vin. Han startade en lokalradio och läste upp reklam innan det var tillåtet. Men trots de spektakulära aktionerna uteblev framgångarna.

Genombrottet skulle komma i kommunvalet 1985. Då fick partiet plötsligt fem mandat i Malmös kommunfullmäktige. Skånepartiet hade då tagit in krav på flyktingstopp i sitt program. Något år senare bestämde sig den rasistiska kampanjen Bevara Sverige Svenskt sig för att bilda ett parti som 1988 fick namnet Sverigedemokraterna. Efter Skånepartiets genombrott ploppade liknande partier upp som svampar ur den sydsvenska myllan. 1991 bildade Ian Wachtmeister och Bert Karlsson Ny Demokrati med en liknande agenda som Skånepartiets. Bortplockad var dock skåneseparatismen. Men Skånepartiet fortsatte sin verksamhet och partiet önskan om ett skånskt regionparlament blev verklighet 1998. Då Herslow bildat en valallians av lokala missnöjespartier som alla hade flyktingstopp på agendan. När denna sedan splittrades gick ena falangen in i Sverigedemokraterna som nu allt mer framstod som ett potentiellt riksdagsparti.

Herslow fortsatte dock på sitt inslagna spår. Men i valet 2006 förlorade partiet sina sista mandat i Malmö. Sedan dess lever Skånepartiet en allt mer tynande tillvaro. Kanske ångrar Herslow att han på senare år hade en propaganda som påminde allt mer om Sverigedemokraterna. En besatt kring invandringen och i synnerhet muslimer och allt mindre av det skattemissnöje som en gång var anledningen till att han bildade partiet.

Jimmie Åkesson och Björn Söder borde hur som helst skicka ett fång blåsippor till Herslow som ett tack för hjälpen. Jag tror dock inte att Herslow skulle uppskatta gesten då han föraktar svenska nationalister.