- Foto: EXPO

Alex Bengtsson: "När sommaren kom till Srebrenica"

KRÖNIKA. Alex Bengtsson om de som lyckades fly - och de som inte gjorde det.


Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera
X

Gillar du artikeln?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.

Välj nyhetsbrev
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Det här är Alex Bengtsson

Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.

Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.

Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.

Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.

Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.

Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.

I vintras drabbades Bosnien av ett historiskt snöoväder. Det blev undantagstillstånd i hela landet och vissa regioner blev avskurna från omvärlden i flera veckor. En av de städer som drabbades allra värst var den lilla staden Srebrenica som ligger i de östra delarna av landet. I huvudstaden Sarajevo direktsände den lokala tv-stationen Hayat under snökaoset och programledaren ringde upp till en slumpvald person i Srebrenica för att höra om läget. Till slut fick programledaren tag på en kvinna som berättade om kaoset och att det var omöjligt att ta sig fram på vägarna och att alla affärer var stängda.

- Men är inte männen ute och skottar? frågade programledaren.

Det blev tyst på andra sidan telefonnätet. Och snart insåg programledaren sitt fatala misstag.

I slutet av april känns det som om sommaren har kommit till de östra delarna av Bosnien. Träden står i blom och på de små uteserveringarna i centrala Srebrenica tar den lokala polisen rast med cigg och balkanstarkt kaffe. Lokalradion spelar så kallad turborock. Balkans egen variant av gangsterap, har jag fått förklarat för mig. Det är en fin dag och på en annan uteservering några meter bort smuttar en kille i min ålder på den serbiska ölen Lav.

Vi tar bilen ett par mil västerut. Vid en bensinstation hämtar vi upp Edin Ikanovic och Vehid Dedic. De vill visa oss något. Vi kör ut på en grusväg. Jag tittar ut över landskapet och det slår mig att det påminner en del av om det halländska inlandet. Vid en liten bondgård stannar vi till. Vehid berättar att han är ifrån trakten. Sedan går vi några hundra meter på en stig och vid ett fält stannar vi till.

- Här kom vi springande. Jag hade flytt härifrån in till Srebrenica men när folkmordet började flydde jag tillbaka. Det låg serbiska soldater i bakhåll. Men eftersom jag kände till området lyckades jag mig hålla undan, berättar Vehid.

Han var en av de män som lyckades fly undan de serbiska styrkorna när de intog flyktinglägret i Srebrenica i början av juli 1995 och över 8 000 bosniska män slaktades i folkmordet som en följd av nationalistisk och antimuslimsk propaganda. Nu har Vehid återvänt till byn som han flydde från och sedan flydde igenom.

Edin som är något yngre berättar att det är allt fler som återvänder men att diskrimineringen av bosnienmuslimer i området är kontinuerlig. I skolorna får inte ens eleverna lära sig att folkmordet ägt rum. Edin driver en förening som arbetar med att få ungdomar i de olika etniska grupperna att mötas. Men föreningen får inte en krona av kommun som dessutom gjort det till sin grej att inte anställa muslimer.

Vi lämnar Srebrenica för den här gången. Nästa gång jag kommer hit ska jag ha med mig politiskt engagerade svenskar. De östra delarna av Bosnien förtjänar och behöver vår solidaritet. Och det är också ett talande exempel på vad som händer när nationalism och politik som skiljer på folk och folk trappas upp och skördar offer.

/