Alex Bengtsson: "SD hade bättre koll förr"
KRÖNIKA. Nittiotalet ringde och ville ha sina sverigedemokrater tillbaka.
Alexander "Alex" Bengtsson föddes 1984 i Åsa i Hallands län. Har sedan 2002 arbetat på tidningen Expo och är numera även utbildningschef.
Han kan även titulera sig som författare och har skrivit boken Sverigedemokraterna har fel som även gavs ut av Expo år 2008.
Förutom Expo har han bland annat skrivit för Hallands Posten, Röd Press och Tidningen Broderskap.
Hösten 2011 släpper Bengtsson en ny bok och driver dessutom en antirasistisk projektledarutbildning på Vindelns folkhögskola.
Alex Bengtsson utsågs också till Årets folkbildare 2011 av Studieförbundet Vuxenskolan.
Alex Bengtsson är krönikör och bloggare på Nyheter24. Du kan läsa hans blogg här.
Sommaren 2006 jobbade jag mycket med Expos valbevakning. Vi kunde nästan dagligen över i två månaders tid komma med avslöjanden om sverigedemokrater som hade kopplingar till nazistiska organisationer eller var dömda för brott. Sverigedemokraterna hade nämligen dyrt och heligt lovat att inga kandidater med ett sådant bagage skulle få kandidera för partiet. De var medvetna om att bilden av ett parti med gamla nazister och kåkfarare på valsedlarna inte direkt skulle ta partiet till riksdagen.
Arbetsdagarna såg ungefär likadana ut. Jag gick de tvåhundra metrarna till mitt lilla frilanskontor vid Dalaplan i Malmö där jag utgick ifrån vid den tiden. Efter samtal med kollegorna på våra dåvarande kontor i Stockholm och Göteborg så ringde jag upp dagens kandidat som på det ena eller andra sättet hade klampat i klaveret.
Det var någon som var dömd tolv gånger, det var någon som hade ett förflutet i Nationalsocialistisk Front, det var någon som var dömd för kvinnomisshandel, det var någon som deltagit på en nazistkonsert, det var någon som hade deltagit i en nazistdemonstration. Und so weiter.
Det var uppenbart vid den här tiden att Sverigedemokraterna inte hade satt igång någon medieträning under ledning av PR-geniet (läs: ironi) Christian Westling. ??”Åh, äh, jag vet inte vad jag ska säga…”, var det vanligaste svaret. När jag sedan ringde upp presstalesmännen Jonas Åkerlund och Mattias Karlsson (idag båda riksdagsledamöter) upprepade de som oftast mantrat att det här var oacceptabelt och att kandidaterna skulle antingen uteslutas eller strykas från valsedeln. Att Expo.se i vissa kretsar kallades ”SD:s alternativa partitidning” var därför ingen större skräll.
Men sedan rann det rejält med vatten under de sverigedemokratiska broarna. Alldeles plötsligt kunde en tidigare medlem i det nazistiska Nordiska Rikspartiet som dessutom hade kontakt med det nazivänliga tyska partiet NPD sitta som både gruppledare i Göteborgs kommun och Västra Götalandsregionen. Expo kunde inför valet avslöja uppemot 50 kandidater som en koppling till den nazistiska rörelsen men mig veterligen fick ingen av dessa partiboken sönderriven. Det krävs att man antingen kritiserar partiledningen eller säger något så grovt som att nazism är kärlek för att Åkesson och kompani ska säga: ”Dörren är där”.
Inte så konstigt kanske då partiledningen själva tycks vara besatta av att vrida klockan tillbaka till nittiotalet då rättshaveri och rasistiska utfall var partiets melodi. En partisekreterare som gnäller över en svensk schlagerseger som inte var tillräckligt svensk. Riksdags- och partistyrelseledamöter som nästan dagligen bloggar och twittrar ut främlingsfientlig retorik som skulle göra partiets grundare Leffe Zeilon blågul av avundsjuka.
Det är inte för inte jag sex år senare konstaterar att Sverigedemokraterna anno 2006 hade en betydligt bättre koll på vad och vem som företräder partiet. Det är nästan så man tror att nittiotalet ska ringa och önska sina sverigedemokrater tillbaka.
