Alex Bengtsson: "Alla borde ha rätten att definiera sin egen hembygd"

- 20/06/2012, 15:54 -
Alexander Bengtsson.

Alexander Bengtsson.

EXPO

KRÖNIKA. Alex Bengtsson om sommaren, sitt kaffe, sin snus, sin lokala pizzeria och rätten att själv definiera sin hembygd..

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Buss 615 stannar till vid Korsvägen, alldeles intill Pizzeria Reale som kallas Tärningen i folkmun, och jag tänker att skulle jag vara en gås så är det Frillesås jag behöver åka för att det berömda vattnet ska rinna av mig. Jag går med packningen genom centrum. Hälsar på Martin som driver fiskbilen, tittar in i godisbutiken och hälsar på Anneli, en bil tutar på mig och jag håller på att tappa packningen. Sätter mig på det lilla fiket alldeles vid torget. Några fjortisar tankar sina mopeder vid Lantmanna. Ett bikerpar står och hånglar på parkeringen till Konsum. En mamma med barnvagn går förbi. Jag tror hon gick ett par klasser under mig på högstadiet.

Jag är hemma nu. Så hemma jag kan vara. Jag tänker på att farsan har lovat mig havskräftor som han och Pille-Tomas har fiskat idag ute i Onsalafjorden och så tänker jag på att jag har lovat Gugge att ringa. Det var ju så länge sedan vi hördes av och det känns lite skämmigt. Men samtidigt är jag någonstans väl medveten om att allt kommer att kännas precis som förr, som när vi cyklade runt i det här samhället, och spanade på badgäster av motsatt kön. Eller som några år senare. När Gugge körde runt mig i sin jeep som han hade köpt på Island och han fått för sig att vi skulle börja åka till inlandet och ragga på Boråsbrudar för ”vi salta killar kan ju alltid locka med havet”. Med riktiga vänner försvinner sällan tiden.

Jag är hemma. Det är sommar. Och det är runt det här lilla torget som så mycket av mig har blivit till. Här trodde jag mig för första gången förstå jag vad kärlek var. Här upptäckte jag antirasismen. Det är lite som att jag får rysningar när jag tänker på att den här lilla ytan har lagt en sådan grund till den jag är i dag. Varenda kvadratmeter innehåller ett minne och säkerligen även minnesluckor. Även om det säkert finns saker jag inte gillar här så är det här min hembygd. Precis som så många andras. Av de 2 000 personer som bor här och så sådana som jag då, sådana som hälsar på här ibland och som identifierar sig vid denna västkustens pärla finns det likheter och skillnader. Annorlunda minnen som genererar olika känslor vid de som platser som utgör Frillesås city med omnejd.

En liten del av Sverige. En ännu mindre del av världen. Men en väldigt stor del av mig.

Jag dricker upp mitt kaffe, köper snus på Konsum och tänker att det borde vara en självklarhet för varje människa att inneha rätten att definiera och bestämma över vad som är ens hembygd.