Hanna Fridén: "Pride är en festival, låt folk spexa!"

Ni vet, när alla ska skriva att de tycker att Pridetåget är så märkligt, så fel, för att folk ser "spexiga" ut. För att folk klär ut sig. För att folk har kul. Ni vet de där krönikörerna som varje år brukar ställa frågan om varför folk inom HBTQ-rörelsen klär ut sig så himla mycket om man, enligt dessa krönikörers ord, vill framstå som "normal". De som tycker att det vore mer rätt om Prideparaden istället liknande ett grått första maj-tåg, eller egentligen: Vilken demonstration som helst.

Det här sker varenda år. Krönikorna gillas av folk som tycker att det är jättesmart, som sedan tar deras ord vidare och går runt och upprepar samma gamla dammiga klyscha i alla forum de kan hitta. "Om bögjävlarna vill vara normala kan de väl se normala ut höhö!"

Varje år måste jag ställa frågan: Har de här krönikörerna, och deras läsare som girigt suger i sig samma gamla klyscha, någonsin besökt en festival i hela sitt liv? Har de någonsin sett en parad? Har de ens sett midnattsloppet i Stockholm? För det verkar, onekligen, som att de är helt obekanta med vad en parad är.

Jag har besökt ett flertal festivaler och tittat på många parader i mitt liv. Oavsett vad de gäller så har parader alltid en sak gemensamt: Folk är utklädda, uppklädda och har spexiga dräkter. En parad är en uppvisning, en stadsfest: Det är inte en demonstration.

Pride är en festival. En festival med både fest och föreläsningar. En plats för folk att hitta likasinnade, och för en gångs skull inte vara i minoritet. Paraden är en del av det. Paraden är något roligt, något inkluderande, en fest.

Ärligt talat förstår jag inte varför just HBTQ-personer måste klä ner sig i vardagspaltor, gå tyst, gå lugnt, med några plakat och surmulen blick för att det ska smaka rätt i vissa människors mun. Det, om något, skulle få mig att höja på ögonbrynen.

Jag hoppas att folk av den här åsikten kan överväga att någon gång besöka paraden. Kanske gå med i den lite. Se vad det är. Ta del av mångfalden. Då kanske man skulle bli lite mindre rädd för de dräkter som verkar uppröra vissa så, ta del av glädjen som fyller hela paraden, se alla fantastiska människor som hejjar och hurrar längs med trottoarkanten. Om man något år har gått med i paraden så tror jag, i ärlighetens namn, att det blir svårt att likna den vid ett första maj-tåg eller en demonstration.

Om inte annat kan man tänka på det här: Det här är den enda tiden av året där HBTQ-personer inte är i minoritet. Man kanske är av åsikten att den här tiden enkom ska fyllas av allvar, av politik, av demonstration: Men man bör förstå att alla rörelser också behöver en tid av glädje och kärlek. Det ska inte förkastas bara för att man inte råkar gilla vissa individers kläder.