"Du gamla du fria"

Sverige måste fatta, jao. I min förra krönika gnällde jag i vanlig blågul ordning på vårt kära debatt-Sverigeoch landets tyckare - att de inte alls förbättrar samhälleteller löser verklighetens utmaningar genom att bara diskutera påTwitter, skriva krönikor (som jag) och delta i trendiga diskussionerà la Tintin-äventyret /slash Hen-kriget.

Soppkök Stockholm är en folkrörelsesom har fattat detta.

Jag tror att diskussioner på internetoch andra medier – oftast är diskussioner om diskussioner i ställetför diskussioner om hur man löser problem – är fel väg attprioritera. Jag tycker att vi i stället ska prioritera vår energi påden följande sociala, konkreta, mest grundläggande och livsviktigalösningen som alla bör tatuera in i huvudet när det gäller attangripa samhällets alla utmaningar: Att skapa mötesplatser.

Sverige behöver fler mötesplatser.Verkliga sådana. Kanske har avsaknaden av mötesplatser att göramed vår blågula kultur. Eller blågula väder. Eller blågula mentalitet. Eller att de flesta av oss hellre gömmer sig bakom sinablågula tangentbord. Jag vet inte. Men jag vet att jag varje dag serhur vi spenderar otroligt mycket tid, resurser och duktigtankeverksamhet till att tycka, gnälla och tänka – på distans.Inte på plats där det vi diskuterar faktiskt händer iverkligheten. Där man kan prata med verkliga människor för attlösa problemen. 

I stället föredrar vi att komplicera ochproblematisera över samhällets svagheter i vår egen bubbla.Tillsammans med homogena kompiskretsen. På Twitter. I artiklar ochkrönikor. Plattformar som inte har något med verkligheten att göra.Och en snubbe sade en vettig sak för längesedan, något som varendablågul människa i mellanmjölkensskicka-ett-argt-komplicerat-brev-i stället-för-att-enkelt-konfrontera-öga-mot-öga-landSverige bör tänka på vid fikabordet sitt:

“Simplicity is the ultimatesophistication.” – Leonardo Da Vinci.

Soppkök Stockholm är en verkligmötesplats där människor kan träffas. Väldigt simpelt, men ackså effektivt. Mötesplatser är det första (och viktigaste) stegettill att förändra människors åsikter, bygga broar och arbetalångsiktigt för förändring. Exempel: På Fryshuset parade vi ihopfrämlingsfientliga extremister tillsammans med svenskar av annanetnisk bakgrund. Resultat blev att de från båda håll skalade bortfientliga åsikter och fördomar. Det byggdes mänskliga broar ochkärlek emellan. Bara för att de gavs möjligheten att mötas. På riktigt. Och trots detta försöker fortfarande de flestasvenskarna i dag bekämpa främlingsfientligheten genom att skapa ettdistanserat förakt med aktioner och skriverier som lösning – integenom att skapa mötesplatser dem emellan. Tack för att ni höjdeSD:s popularitet och förstärkte deras mobilisering – på grund aver okunskap. Så varför har ingen skapat mötesplatsen där vi kanmöta dessa så kallade främlingsfientliga?

Du gamla du fria.

På Soppkök Stockholm bygger jag enbro mellan hemlösa och så kallat ”vanligt folk”. På samma sättsom ovan är syftet att krossa fördomar och allt skitsnack. Är detverkligen så överraskande att Soppkök Stockholm har blivit en avde mest uppskattade mötesplatserna för både hemlösa/andrabehövande och även människor som vill hjälpa till? Det ärlivsförändrande för så många som gästar oss. Mest för migsjälv. Detta är ett fantastiskt verktyg till att krossa fördomarmot hemlösa som handlar om att vi ser dem som bördor och objekt isamhället i stället för människor. Som gör att vi vänder ryggenmot, som gör att vi lär våra barn att akta sig för, som gör attvi inte ens vågar ge några pengar för att vi inte ens vet varpengarna går. Samtidigt ser hemlösa att det finns ”helt vanliga”människor som ser dem som fantastiska människor, utan ettoffertänkande, utan ett försiktigt bemötande, som om de är ensbästa vänner. 

Soppkök Stockholm har alltid en familjär atmosfärdär alla är välkomna att dela på värmen. Trots kylan. Vi softar,snackar, tuggar, chillar, hänger och byter livserfarenheter. Frånen människa till en annan fantastisk människa. Är det inte komisktatt de som ”hjälper till” får faktiskt mer utav av detta än desom blir ”hjälpta”?

Tack vare den här mötesplatsen.

Att olika människor med olika åsikter,egenskaper och tillhörigheter inte möter varandra och träffas påriktigt – öga mot öga – är ett större problem än att folkhar fördomar och främlingsfientliga tankar om varandra. Om vi baraskapar en mötesplats löser sig det större problemet att folk inteträffas. På samma gång, per automatik, löser vi då det mindreproblemet att folk har onda tankar om varandra. Helt enkelt bara föratt vi träffas på riktigt. Precis som en smart snubbe sade en gångi tiden:

“Problems cannot be solved by thesame level of thinking that created them.” – AlbertEinstein.

För många sitter inomhus, diskuterarmed sina tankesmedjor på Twitter, på universitetet, i regeringenoch försöker självständigt lösa samhällsproblem medkomplicerade analyser. De sitter där utan legitimitet frånmålgruppen i fråga och ingen förståelse för verkligheten,eftersom de aldrig sett verkligheten. Eller skapat en mötesplats därde söker förståelse med verklighetens människor. Inte undra påatt vi hatar på statsmakten. Inte undra på att många ute iförorterna känner en hopplöshet för Sverige. Men en sak ärkonstig. Bara folk får mötas förutsättningslöst löser sig allaandra problem. Simpelt. Kanske vi borde tänka simpelt.

Så. Om du brinner för ensamhällsfråga, börja alltid med att skapa en mötesplats. Skulledu vilja smaka på detta redan i helgen – och krossa lite fördomar– hälsa på mig under Soppkök Stockholm nu på söndag 21oktober. Så får du se min krönika i verkligheten.