"Fan ta Sverige tänkte jag rejält för en stund”
Vad gör du för att göra Sverige till en lite bättre plats?
23-årige Milad är även känd som sitt alter ego CASHMONEYMILAD. Juristexamen samt Politices kandidatexamen i nationalekonomi och statsvetenskap.
Kämpat med Soppkök Stockholm sedan start. Arbetar på Fryshuset där han Ínspirerar ungdomar, personal, kommuner och företag.
Följ Soppkök Stockholm på Twitter: #soppköksthlm och Facebook.
Under gårdagens löpträning ramladejag rejält på trottoarkanten. Halkade på en hel del glassplitter.Mitt högra knä förstördes totalt. Glas hamnade innanför. Fettmed blod överallt. Satt kvar medan det gjorde ont. Jag försöktetvinga fram ett leende för att visa att det var lugnt. Människorgick förbi. Jag var macho, brorsan. Men det gjorde för ont.
Ingen hjälpte till. Ingen tittade ens.Ni vet känslan när man vet att folk går förbi och låtsas som omingenting? Brorsan, det var blod överallt.
”Fan ta Sverige”, tänkte jag rejältför en stund.
”Fan ta Hammarby sjöstad”, merspecifikt.
Slutsats: Besviken på sitt land.
Ideellt engagemang och ta hand om sinmedmänniska. Det är vi sämst på i blågula landet vårt. Sverige.Mellanmjölkens avlånga land. Nu menar jag inte engagemang à lamedelklass i form av att man skjutsar sina barn tillfotbollsträningen eller vara aktiv i lokala scoutföreningen. EllerSMS:a 200 riksdaler tillValfri_trendig_välgörenhetsgala_med_artister_på_teve.
Jag menar attman investerar sin egen tid – personliga tid – för att finnasdär för andra – för människor som inte har sammaförutsättningar som vi har – vi som läser detta. Att maninvesterar sin egen tid för att förbättra andras situation. Attman är tacksam över det man har i dag och gör något åt det. Attman lämnar tangentbordet och gör något – på riktigt. Att maninser hur lyckligt lottad man är och inte blundar för andra sominte varit på rätt plats vid rätt tid som vi har. Som inte fåttmöjligheten att snubbla på rätt bananskal i livet som vi har.
En självklarhet för mig,brorsan.
Fryshuset – med ungdomar iutanförskap – och Soppkök Stockholm – med hemlösa ochpapperslösa – gjorde det självklart för mig att kämpa förandra människor. Det är viktigt för mig att göra det av renthjärta, utan någon som helst betalning för det. Genom mittengagemang har jag sett verkligheten, på riktigt. När jag sett hursvår verkligheten är fick jag också en drivkraft till att förändraSverige. Och jag fick en livsglädje utan alkohol som väldigt fåmänniskor har. När jag kämpade för andra människor träffade jagi verkligheten fantastiska människor som jag aldrig annars skulle haträffat. Fördomar av alla slag krossades, för alltid. Detta ärmin betalning. Så. Egentligen har jag inte hjälpt människor såsommånga tror om mig. Människor har faktiskt hjälpt mig. Mycket mer.Ingen chans att jag skulle varit där jag är i dag om jag inte hadespenderat dessa tusentals timmar för andra.
Tack för att ni finns, ni som jag harträffat och kämpat hårt tillsammans med. Speciellt ni som harhjälpt mig mer än jag hjälpt er. Jag börjar fatta vad livet gårut på, och vad som är viktigt i den här världen.
Jag tror att ideellt engagemangpåverkar och utbildar oss mer än högskolestudier, jobb eller någonannan av livets hårda skolor. Eller Flashback. Och det är en skamatt Sverige värdesätter detta engagemang så lågt i jämförelsemed andra länder. I många andra länder värdesätter vi ideelltengagemang högre än arbete eller utbildning, och som ett absolutkrav för att söka arbete eller plugga på universitet. I vårtfantastiska land tittar vi på ideellt engagemang som en syssla föratt man inte kan skaffa sig ett jobb eller för att man misslyckasmed att ta betalt för det man gör.
Du gamla du fria.
Enkel gatumatematik: På samma gånghar vi i Sverige blivit väldigt verklighetsfrånvarande. Specielltvi som redan har det bra. Vi som satsar högt på våra karriäreroch studier eller stadiga jobb. Vi hamnar aldrig i kontakt med denfaktiska verkligheten och blir i stället insnöade i vår egenbubbla. Jag såg detta på juristprogrammet och jag ser detta varjedag, i dag. Hos politiker. Hos folk som arbetar, stora som små. Hosstudenter. På Twitter. I media. Hos tyckare. I hela Sverige. Såmycket åsikter om den inbillade verkligheten. Så lite inverkan iden faktiska verkligheten. Inte undra på att jag inte pallardebattera på Twitter. Jag är för upptagen med att göra en faktisk inverkan, som görnågot för någon – på riktigt. Därför känns det så löjligtför mig att ödsla tid på annat.
Så.
Jag tycker verkligen att alla ska minsten gång i veckan spendera en eller två timmar på ett ideelltengagemang. Få fötterna på jorden. Lära sig om livet. Se denriktiga verkligheten. Det kan handla om vad som helst. Det viktigasteär bara att träffa människor som får en att tänka till.Och jag tror inte på dina ursäkter. Tid har du. Pengar behöver duinte mer. Så det är orken och viljan som är avgörande. Grattis!Du kan vara en av de få i Sverige som orkar eller vill hjälpa till!En av de få som stannar till och faktiskt bryr sig om andramänniskor som hamnar i knas, eller ramlar på trottoaren i Hammarbysjöstad.
Jag utmanar dig som läser detta.Brorsan, ta dig en funderare. Vad håller du på med, helt ärligt?Är du tacksam över det du har och den du är i dag? Vad gör du föratt göra Sverige till en lite bättre plats? Och bör du göra någotmer? Jag hoppas verkligen att våra vägar möts snart, i världen avatt göra världen till en bättre plats.
