Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
3199
reaktioner idag

"Fan ta traditionellt svenskt beteende"

När var senaste gången vi var en medmänniska i Sverige? Varför går vi bara förbi om vi ser att någon är ledsen eller gjort sig illa?

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

För några veckor sedan skrev jag om hur jag ramlade på trottoarkanten, knäna blödde och ingen sompasserade hjälpte till eller knappt tittade ens – medvetet. Nuhände det igen, fast mot någon som verkligen inte förtjänade det.

En äldre man vill köpa en tågbiljettför att åka till Uppsala. Han har inget kort så han frågar andraresenärer om de kan betala och att de får kontanter i handen. Folkignorerar honom medvetet. Ingen hjälper. Ingen tittar på honom ens.Ni vet känslan när man vet att folk går förbi och låtsas som omingenting? Eller när folk blir misstänksamma mot människor somfrågar efter hjälp? (vi själva har slutat fråga efter hjälp föratt det känns obehagligt av just denna anledning) Eller när folkbara bryr sig om sin egen tid, ork och bara sitt egna liv?

Du gamla du fria.

Jag betalar för mannen trots att jaghar bråttom. Vi delar resväg. Han berättar om hur folk inte tittarpå honom som människa. Han blir ledsen. Jag berättar att jag skatala inför 600 ungdomar i två städer denna dag för att folk skatitta på honom som en fantastisk människa. Och att jag är bäst påvad jag gör. Han blir glad. Och ja, han såg ut som mig.

Fan ta Sverige, tänkte jag rejält fören stund.

Fan ta traditionellt svenskt beteende,mer specifikt.

Slutsats: Besviken på sitt land.

Alla har upplevt detta. Antingen hosandra men troligtvis hos sig själv. Vi ser folk tjafsa eller bråkapå stan och vi går bara förbi. Vi ser någon göra illa sig och vigår bara förbi. Vi ser någon som ser vilse ut och vi går baraförbi. Vi ser någon som är ledsen och vi går bara förbi. Vi sernågon som är hemlös och vi går bara förbi. Vi ser någon somhelt enkelt behöver hjälp av olika anledningar och av någonanledning går – vi – bara – förbi.

När var senaste gången vi var enmedmänniska i Sverige?

Vi har blivit väldigt bra på attkoppla bort vårt ansvar från en svensk till en annan svensk. Vifrånsäger oss vårt ansvar gentemot varandra. Alla får klara sigsjälv. Alla ska hålla sig för sig själva. Svenska kulturen harfastställt att människans passivitet är grundbeteendet motvarandra. Ansvaret försvinner eftersom vi litar på att samhälletsstruktur ska bära allt ansvar, trots att det är vi som ärstrukturen. Det värsta är att vi blir fascinerade över människorsom tar tag i situationen och faktiskt hjälper till. Jag blir ännumer fascinerad över svenskars chock över att man är hjälpsam. Närjag ser chocken fattar jag att något inte stämmer. Vi harindoktrinerat varandra att koppla bort varandra. Det gör att vifrånsäger oss något som kallas medmänsklighet.

Du gamla du fria.

Vi har blivit så bra på det att deflesta av oss som klagar på svenskarnas beteende – inte ens självabryter vårt egna mönster i verkligheten. Vi kallar ossTwitter-eliten, tyckare och superskribenter à la Swedish HouseMedia.

En sak är ganska komisk (lästragisk). Vi dömer människor som beter sig dåligt utan problem,utan att tänka till, på direkten. Vi har lätt för att kritiseramänniskor för deras brister. Däremot dömer vi inte vår egenpassivitet. När en person på vår sida hamnar i en orättvisargumentation låter vi oss förbli tysta i stället för att försvaraoch så vidare. Vi låtsas som ingenting och har en massa ursäkter.Martin Luther King sa det för längesedan och vi sprider hans citatpå Facebook med stolthet – men knappast lever vi efter det:

"Den stora tragedin är inte de ondamänniskors brutalitet utan de goda människornas tystnad."

Svenskar gillar att reagera när storahemska saker händer, men inte under vardagen. Problemet med detta äratt det är just små saker som formar ett samhälle. Som bästsatsar vi några enkronor på distanserade barnbyar, blir fadder tillett barn, sms:ar in pengar på välgörenhetsgalor under storahändelser. Men vi är passiva under vardagen och bryr oss inte omvarandra. Samma problematik gäller egentligen också vardagsrasismenoch diskrimineringen. Vi ser förbi det mesta eftersom vi själva hardet bra och bekvämt. Vi har lätt att distansera oss eftersom viinte upplever verkligheten som drabbade gör. Vi kommer inte ens näramed vårt trygga liv som vi har fått gratis. Notera ordet gratis.Livet som svenskarna fått har varit väldigt gratis.

Bara Sverigedemokraterna får oss attvakna.

Dags att ändra på normen. Det handlarinte om civilkurage. Det handlar om att vara en medmänniska och attvakna. Helt ärligt. Vad fan gör vi här om vi bara ska varasjälvständiga, ta eget ansvar och sköta vårt egna? Vad fan görvi, Sverige? Helt ärligt. Varför förtjänar vi att leva? FörSverige i tiden, brorsan. Det var inte det här beteendet somsyftades när citatet ristades in på våra enkronor.

Jag utmanar dig som läser detta. Ärdu en medmänniska, helt ärligt? I ditt liv, är du en sådan sombara går förbi? Och helt ärligt – varför?

Mer:

"Svenskar gillar inte olika"