Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Varför vill vi uppfostra SD?

1 av 1

Krönika. Hanna Fridén | 29/11/2012 16:38

Vilken karusell det varit kring Sverigedemokraterna den senaste tiden. Hanna Fridén har haft många tankar i huvudet angående SD men ändå inte velat skriva om det. I den här krönikan förklarar hon varför.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Vilken karusell det varit kring Sverigedemokraterna den senaste tiden. En karusell som för mig, som inte sympatiserar med SD, har funnit väldigt glädjande om jag ska vara så ärlig. Vad många tankar det är som snurrat i huvudet om hur fel de gjort, och hur enkelt det skulle vara att föra sig så otroligt mycket mer respektabelt. Men det är inte något jag velat skriva om, även om jag kanske tänkt det, och i den här krönikan kommer jag att förklara varför.

Något som alltid gjort mig förvirrad vad gäller kritiken mot Sverigedemokraterna är de krönikörer, förvisso duktiga och med många kloka tankar, snarare verkar ägna sin tid åt att ge tips och råd till SD om hur de ska vinna mer respekt. Man påpekar hur oansvarigt ett viss beteende är, och hur de istället bör sköta sig för framstå som respektabla, kloka vuxna.

Som ett exempel bland många, Oisin Cantwell skrev en väldigt bra text om Sverigedemokraternas alkoholkultur, och hur det onekligen tycks finnas starka samband mellan alkoholen och deras snedsteg. Det håller jag med om, men varje gång jag läser en krönika av det slaget så kan jag fundera på varför så många inom media är så måna om att ge SD rena instruktioner i uppfostran och beteende för deras representanter. Innan någon missförstår mig, jag menar inte att det skulle vara för god vilja eller sympati med SD. Absolut inte. Jag tror snarare att det handlar om det väldigt mänskliga, men också tyvärr ofta väldigt felaktiga, i att behandla en motståndare som någon som behöver en del grundläggande uppfostringstips. Som kanske är väl bekant, känner vi människor oss oftast lite bättre om vi kan påpeka för andra att vi minsann är lite mer mogna, lite mer stabila, och i position att uppfostra andra.

Tipsen är oftast goda: Men varför vill vi uppfostra SD? Förutom av tidigare nämnda skäl? Det finns egentligen inget skäl till det utifall vi inte sympatiserar med dem. Det finns inget gott för oss i debatten att försöka lära SD att bete sig bättre. Det finns snarare enbart saker att förlora i det hela.

Sympatisörer med SD kommer förargas av texterna för att de känner att de, helt enkelt, är fördummande. De känner att deras parti, deras åsikter och även de själva betraktas som omogna barn från motståndarsidan. För samtidigt som vi älskar att kunna uppfostra andra, så är parten som behandlas som i behov av uppfostran i en position där de känner att de inte bemöts med respekt. 

Man kanske skulle önska att dessa texter skulle få folk och tänka "Ja usch, gud vad dåligt och omoget nu går jag och röstar på något annat, himla oansvarigt fyllebeteende där." 

Men så är det inte. Oviljan att ta del av kritik på SD kommer att öka, då vi generellt, som människor, slår dövörat till om vi känner att vi blir idiotförklarade av människor. Att göra någon arg, eller att förolämpa någon, är oftast en väldigt god taktik om man vill att ens motdebattör ska tycka att ens argument bara är trams.

Texterna är väldigt trevliga att läsa för oss som inte sympatiserar med SD, då vi klappar oss på axeln och genast känner oss väldigt nöjda med hur respektabla vi är i jämförelse. Men att skriva texter som egentligen bara ger sympatisörer ett brett leende, i en situation som i alla fall jag ser som extremt besvärande för Sverige, det ser jag som ytterst problematiskt då jag är säker på att varje text av det slaget gör Sverigedemokraternas väljare mer måna att skydda och visa stöd för sitt parti. Jag känner att varje text med rent uppfostringssyfte ökar risken för att människor som sympatiserar med Sverigedemokraternas åsikter, men som inte tagit steget att rösta på dem ännu, blir mer måna att sätta ner sin fot för att minsann visa att man inte är en unge som duktigt ska sitta och lyssna på ansvariga vuxna, utan faktiskt en individ själv med egen vilja och makt med sin röst.

Vad man måste förstå med SD är att de är ett parti vars väljare är likna vuxna som vi. Tänk dig själv hur du skulle reagera på en krönika där ditt parti, dina åsikter, beskrivs som rent ut sagt barnsliga. Tänk dig att du och dina sympatisörer fick en pedagogisk genomgång hur man för sig med vett och respekt. Fundera på hur mån du skulle bli att lyssna.