Tisdag 7 Dec
Stockholm

En helt ny värld

En undersökning av Twitters vinklar och vrår visar på ett gäng kids gömda från det vi hittills trott vara Twitter. Jack Werner beskriver varför vi borde upptäcka dem.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Jack Werner...

...är frilansande internetskribent med ena foten i Reddit, andra i Flashback och, inte sällan, tredje i klaveret. Föddes in i branschen som redaktör för hemsidan Lista.se, har jobbat på Sveriges Radio och var med och startade upp Ajour. Följ honom på Twitter.

Han är född 1992, tre år efter mig själv. Mina två äldstasyskon är födda bara några månader innan han. Men den här killen har, iskrivande stund, 61 596 följare på Facebook. Han publicerar dagligeninspirerande citat (avsedda för den målgrupp som anser ”Vem mer hatar när någonflörtar med personen du gillar?” vara inspirerande, ska tilläggas), bilder ochtävlingar där man kan vinna allt från datorer till kepsar, och de fårgenomgående tusentals likes och kommentarer. Han underhåller dagligen ettmindre imperium av tonåringar. Och jag hade aldrig hört talas om honom förrän iveckan.

Av olika skäl kan vi inte gå in på mer detaljer om honom idag, men han är ett utmärkt exempel på den enorma trend som i tystnad förändraren hel generations sätt att vistas på nätet. Hampus Brynolf vidrörde den i dag,under genomgången av Twittercensus 2013. Det är en årlig undersökning av hurmånga som twittrar på svenska, och hur de interagerar med varandra. Frånsettintressanta siffror som en halv miljon aktiva svenska twittrare avslöjas av deporösa mönstren Twittercensus-kartan utgör att det finns användargrupper på Twitter som i princip är så distanseradefrån mig att de lika gärna hade kunnat twittra på ett annat språk.

Nyheter24:s målgrupp är de unga, de som är uppvuxna pånätet. Därför är det inte helt osannolikt att du som läser detta tillhör en avdessa avlägsna grupper. I så fall är du längst ner på kartan, i en av de lösttrekantiga formerna som liksom droppar ner från den övrigasport-politik-media-klustrena. Där är du för att du inte interagerar med mig,eller någon i min incestuösa ryggkliarsfär av tyckare, tänkare och skrivare. Dupratar med dina vänner, de som bor i huset bredvid och går i parallellklassen.Kanske den du är kär i. Och det är det Twitter är för dig: ett sätt attkommunicera. Kanske mindre cutting-edge – men också betydligt mindrepretentiöst.

Vad har ni för rutiner? Vad är hett i era flöden? Vilka ärsnackisarna? Ingen av dessa frågor kan jag, trots att det i det närmaste ärmitt jobb, besvara. Vi har nämligen ingen som helst kontakt. Inte ens om AlexSchulman, Soran Ismail eller Jonas Gardell, tre av Twittercensus absolutstörsta knytpunkter med sammanlagt flera hundra tusen följare, samtliga retweetademig skulle ni nås. Ni följer bara varandra och det räcker så. Och därmed slutsdörren och min insyn är begränsad. Det är bara slumpen som avgör om jag iblandsnubblar över era egna idoler och referenspunkter.

”Twitter är inte längre en kanal”, sa Hampus Brynolf ipresentationen av Twittercensus 2013. Och det stämmer – på samma sätt somtelefonen inte knytit ihop oss som nation och satt alla i kontakt med alla harTwitter bara blivit ännu ett sätt att hålla ny kontakt med gamla vänner. Ellermed nya idoler. Genom verktyget hittar jag någon som kallar sig @polartorsk,med 4 500 followers. Eller @dewide, med 7 600 followers. För att inte tala om@glasklart som kan skryta om hela 13 300 followers. Jag förstår nätt och jämt attnågra av dem är kända via Youtube, men ärligt talat: jag har ingen jävla aningom vilka dessa nätets nya microkändisar egentligen är eller vad de påverkar.

Och där kommer vi in på han den där killen född 1992, sammaår som mina småsyskon. Han är ett nyckelord som i vissa kretsar bara behöverantydas för att en flodvåg av känslor och ideer ska forsa fram. Han är viktigför tiotusentals. Han är stor. Och jag vet ingenting om honom, eller dehundratals likar han har. Jag vet inget om bråken, om kulturen, om trenderna, om innovationerna och om historien bakom. Inte heller om tongångarna som ibland, i värsta och mörkaste fall, leder till unga flickor och pojkars självmord. Jag känner mig ohyggligt mer uråldrig än mina 24 levnadsår när jag inser detta, denna distans från ungdomen.  Det är dags att inse att det finns en hel värld attupptäcka här, i den ungdomskultur som gömmer sig bakom våra ramar. För just nu missar vi alldeles för mycket.

Kommentera
Kopiera länk
Dela