- Foto: Nyheter24

Varje dödat stånd en seger

En Youtubefilm med ammande mammor väcker vrede på internet. Jack Werner ser ynklig desperation bland män som tror internet är deras privata ståndgenerator.


Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera
X

Gillar du artikeln?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.

Välj nyhetsbrev
Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Jack Werner...

...är frilansande internetskribent med ena foten i Reddit, andra i Flashback och, inte sällan, tredje i klaveret. Föddes in i branschen som redaktör för hemsidan Lista.se, har jobbat på Sveriges Radio och var med och startade upp Ajour. Följ honom på Twitter.

”Gick in i nån form av psykos efter ca 1 min in i videon. Förloradetidsuppfattningen efter ca 10 sekunder”, lyder en kommentar i Flashbacktråden. Någon annan säger sig vilja skjuta de delaktiga. ”Kan man anmäladom för förargelseväckande beteende eller liknande, ibland förstår man vartnäthatet kommer ifrån, det borde någonstans finnas ett ansvar för vad man kanutsätta sina medmänniskor för, herregud barn kan syn på det här och bli skadadeför livet” rabblar en uppenbarligen särskilt desperat kommentator. Det finns många hemska sakerpå Youtube, våld, död och sjukdom, som kommentarerna skulle kunna gälla – mendetta, det är något alldeles särskilt vidrigt. Det är ammande kvinnor.

DN häromdagen följde Andreas Palmaer upp vad som hade hänt sedan lanseringen avYoutube-kanalen Splay. Han kunde konstatera att den riktade in sig mot enmålgrupp de traditionella tevekanalerna inte mäktar tillfredsställa,tonårspubliken på nätet, men också att mycket av dess humor är sorgligtsnubbig. ”För många klipp går ut på att tonårskillar apar sig, klär på sigvikingahjälmar eller klänning, skriker och sprattlar med armarna och chansar påatt humor uppstår”, noterade han och exemplifierade med det mycket riktigtganska fattiga klippet ”Doktor Kosmos”. Bland de som håller med Palmaer i kommentarsfältet blir dock tonläget intehätskare än ”det här sög”. Skaparna kan helt enkelt vara lugna – de får flerchanser att imponera på sin publik.

I bjärt kontrast till detta kokar just nu alltså ett annatkommentarsfält på Youtube. Det handlar om Gangnam Style-parodin ”Du kan amma här”, tänkt som uppmuntrande utbildning för blivande och nyblivna föräldrar ochsignerad föreningen Amningshjälpen i samarbete med studieförbundet Sensus. Enrad kvinnor sjunger och dansar avmätt till en egen version av den sydkoreanskajättehitten, där andemeningen är just att mammor inte ska känna sig begränsadetill hemmet bara för att deras bröst ibland måste åka fram. Det ammas friskt, ärharmlöst och med glimten i ögat, om än inte särskilt kul. Och det har, som ovandemonstrerat, väckt den tusenhövdade kommentarsfältsdrakens vrede. ”Det är jutragiskt att folk känner sig så hotade av kvinnor och bebisar som bara ammar,det är så förargligt”, säger projektledare vid Sensus Anouk Jolin till Aftonbladet.

Hotade var ordet. Enligt de upprörda tittarna handlar det omatt en vuxenvärld försökt ta sig an den unga nätkulturen – ”memes tillhör baravår generation”, som en kommentator på Fragbite formulerar det – och gjort detdåligt. Sången, texten och filmen, allt verkar suga. Och det har man rätten atttycka och skriva. Men den tredje sortens kritik, ofta förekommande, berättartydligast varför ”Du kan amma här” rört upp så mycket känslor: brösten är intetill för dem. ”’Fan’ sa mitt könsorgan efter ha sett videon,” skriver en personpå Flashback. ”Omedelbart erektionsdödare” kommenterar en annan på Reddit. ”Happ,där försvann min attraktion för tuttar” säger en tredje på Fragbite. Man fårinte stånd, och därför ska filmen och dess kvinnor bort. Penis är hotad.Stoppa pressarna.

Jag tänker inte ta utrymme av denna text till att förklaravarför barn som ammar bröst (eller för den delen personerna brösten sitter på) harstörre rätt till dem än okända män på internet eller på caféer. Ej hellertänker jag adressera den bild många killar verkar ha av att allt som inte ger demerektion saknar existensberättigande. Båda dessa villfarelser kommer krossastids nog när bärarna växer upp och upptäcker att livet består av mer än derashängande och flitigt ompillade skinnslamsor – hoppas jag. Nä, jag tänker baraställa frågan: vem får vara löjlig på internet?

För att besvara den måste vi först titta på vilka som är påinternet. Jaha, enligt SCB är det 80% av svenskarna (2012). Endast fem procent haraldrig varit på nätet. Med andra ord är den som tror att nätet är reserveratför en viss grupp ute och cyklar. Fullständigt självklart är dåatt även mossigheter som föräldrar vill få ut sina budskap, vill berätta sinahistorier. På samma sätt som tonåringar gärna tittar på flaxande svettigasnubbar i filmer som ”Doktor Kosmos” finns tusentals mammor som gärna tar delav igenkänningshumor om amning. När då unga killar i massor strömmar dit föratt berätta att de inte har något på internet att göra hinner de inte bara medatt demonstrera huvudlös sexism och idioti i förbifarten, de visar också medall önskvärd tydlighet upp vilka inbilska nybörjare de är. De lever i en två decenniergammal bild av ett internet belägrat av ensamma nördar, en antikvaristvillfarelse att de är ensamma om att använda hjulet. Hur de lyckas fortsätta tro att en bokstavligt talat oändlig plats inte skulle rymma även mödrar förklaras inte, men gissningsvis spelar en ivrig snubbocentrism in i sammanhanget.

Ammande mammor ses som för gamla, för ammande och för mycketkvinnor för att göra bort sig på nätet. De panikslagna reaktionerna på att deändå gör det vittnar om en skakad machokultur som ej annat har att ta till ändet heliga ståndet. Det om något är ett dödsryck. Så, systrar, fläk fram tuttarna ochgör vad fan ni vill med dem. Internet är ert. Varje dödat stånd är en seger.

/
/
/
stats