Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Frågorna alla har svar på men ingen ställer"

Hur många känner du i Stockholm?
1 av 1

Hur många känner du i Stockholm?

Amanda Svensson

Krönika. #humansofsthlm | 14/03/2014 07:36

Nyheter24:s praktikant Olivia J Berntsson skriver om hur lätt det är att öppna sig för främlingar och att alla har något att berätta.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

När jag var liten lärde pappa mig en lek som jag alltid använde för att fördriva tid när jag väntade på något.

Att måla upp ett liv för de människor som gick förbi och själv svara på vad hon i kavaj jobbar med och vad han i bilen skrattar åt. Jag målade upp deras liv utan att ens veta deras namn.

Det fanns dock en rätt tråkig del av leken – jag fick aldrig veta om jag gissat rätt. Ju längre jag höll på desto mer störde det mig. Ungefär som att göra prov efter prov utan att någonsin få ett resultat. 

Men nu vet jag. Jag och min vän tog nämligen med oss kameran ut bland människor och började fråga. 

Där och då skapades hashtaggen #humansofsthlm. En hashtagg under vilken människor svarar på frågorna någon annan kanske aldrig brytt sig om att ställa.

Vi möter en ung tjej som står med oss mitt i centrala Stockholm och tårögt berättar om en sjuk våldtäkt som begåtts i hennes närhet och kommer på sig själv med att nästan skrika för att hon är så arg. "Jag är arg för att de här människorna har förstört liv", säger hon ursäktande till oss och vill inte vara med på bild. "Jag är rädd att de ska hitta mig när de har kommit ut. Och göra samma sak emot mig", säger hon och ursäktar sig igen.

Jag frågar henne om jag får ge henne en kram, hon ser nämligen så ledsen ut. Hon svarar ja och där står vi, jag och en tjej i samma ålder och kramar varandra. En halvtimme efter det att vi för första gången sagt hej till varandra. Hon har precis berättat för mig om det värsta hon någonsin varit med om, en minut efter att vi har sett varandra för allra första gången.

En man vaktar sina barn i en lekpark. Vi frågar honom om han ångrar någonting i sitt liv. "Ja, att jag inte tog vara på första kärleken. Du blir inte mer imponerad av kärleken med åren."

Han tittar på sina barn och jag frågar om han har en partner i dag. Det har han, men det är inte hans första kärlek. Vi bestämmer att det räcker så, min vän fotar mannen och vi går vidare.

Jag kommer alltid minnas hans blick och ansiktsuttryck när jag ställer frågan – han vet precis vad han ångrar, funderar en sekund på om han ska berätta det för mig, bestämmer sig och svarar. Han har precis berättat om sitt livs största misstag för mig, en minut efter att vi såg varandra för allra första gången.

I dag får jag svar, i dag frågar jag kvinnan i kavaj vad hon jobbar med och slipper leka min lek utan att få veta om jag har rätt eller fel.

Det handlar om att ställa de där frågorna som alla har svar på men aldrig blir frågade.

För alla människor är inte intressanta men alla har någonting intressant att berätta och jag vet att du vill veta vad.