"Han överväger att inte fortplanta sig för att Pippis pappa bytt jobb"
Vågar man gissa att många egentligen har större problem än ändringar i barnböcker?
Inte visste jag att kurrekurredutterna var det svenskaste vi hade. Att Sverige som vi känner till det, långsamt håller på att dö. Men så är det. Det säger de på internet.
Jag har alltid hänförts av folk som brinner för saker. Det är ju i grunden beundransvärt. Människor som lägger tid och kraft på att värna miljön, som är politiskt engagerade. Sen har vi de som brinner lika starkt, men för mer udda saker. Som att Pippis pappa plötsligt måste byta yrkestitel. Då går de i taket! De rasar! Stormar!
Av alla som rasade var jag mest imponerad av en kille som skrev på Facebook. Han skrev att han efter detta var tveksam till att sätta ett barn till världen. Förstår ni magnituden? Det här är alltså en man som överväger att ge upp sin egen fortplantning, för att Pippis pappa har fått ett nytt jobb. Vågar man gissa att den här killen har större problem än ändringar i barnböcker?
Den enda anledningen jag kan se till att inte ändra något skulle vara att man kan hävda att konstnärens roll är orörbar, att konstnärens ord väger högst. Att folket som nu protesterar är sådana förespråkare av konstens sanna väsen. Men något säger mig att det inte riktigt är av de anledningarna de gapar.
Men vi spånar lite. Om vi säger att det här är slutet på en era, ett land i förändring, Sveriges förestående död. Det låter hotfullt, till och med jag blev rädd. Så jag tittade på historiska exempel på ingrepp i konsten: Agatha Christies klassiker ”Ten Little Niggers” utkom 1939 i Storbritannien. Redan 1940 ändrade man titeln när den skulle lanseras i USA. Trots det sålde boken otroliga hundra miljoner exemplar. Det dröjde ända till åttiotalet innan man ändrade även den brittiska titeln till ”And Then There Were None”.
Det är ändå rätt intressant, dessa supermakter erkände sig besegrade av mångkulturen för så många år sen och har ändå överlevt. Och visst, man kan ha många åsikter om de ländernas hälsotillstånd. Men att det var censuren av Agatha Christie som satte bollen i rullning har jag svårt att tro.
Jag tror att vi som nation kan stå pall. Vi klarar detta. Livet går vidare. Så länge nu ingen rör Aladdinasken bara.
