Då hade min pappa varit död i dag
Jag har alltid haft förtroende för 112, men om de bemött min pappa som de bemötte Kim, hade min pappa varit död i dag.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Totte Löfström är debattchef hos Nyheter24.
Följ honom på Twitter: @tottelofstrom
För två år sedan fick min pappa en hjärtattack. Det var sent på kvällen, och han hade redan gått och lagt sig. Han vaknade av att det gjorde ont och förstod direkt att någonting var fel.
Som tur var hade han sin mobil bredvid sängen och kunde därför själv ringa 112 nästan omgående.
Mina föräldrar bor en bit ut på landet och det tar i alla fall en halvtimme att köra från stan till huset, men som tur var fanns det en ledig ambulans alldeles i närheten. En ambulans som hade lämnat en patient i Uppsala och som nu var på väg tillbaka.
Det tog bara några minuter innan ambulansen körde upp på gården och kunde påbörja den livräddande sjukvård som går att ge innan man kommer till sjukhuset.
Mindre än en timme efter samtalet till 112 fanns min pappa på sjukhuset, och med hjälp av bland annat en ballongvidgning kunde läkarna rädda hans liv.
Efteråt fick vi veta att det hade handlat om minuter. Om ambulansen som fanns i närheten inte hade funnits där hade han inte klarat det.
De senaste dagarna har vi kunnat läsa om flera olika larmsamtal till 112, där det inte gick lika bra. Det har varit operatörer som misstrott den som ringt eller som väntat alldeles för länge med att skicka hjälp.
Och så sent som i dag kunde vi på Nyheter24 avslöja ett samtal där polisens larmoperatör rekommenderade en ung tjej med en kille som nyss begått självmord, att skaffa sig en "gladare snubbe nästa gång".
När jag läser om sådant kan jag inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om min pappa hade fått det bemötandet när han ringde till SOS i ett desperat försök att rädda sitt eget liv.
LÄS ÄVEN:
Skjuten 16-åring ringde SOS alarm – blev misstrodd: "Hur klarar du av att ringa?"
Jag har alltid litat på SOS, men tänk om den han fick prata med inte hade trott honom och därför inte skickat ärendet till ambulansen som fanns i närheten vid precis rätt tillfälle.
Tänk om larmoperatören hade dragit ut på samtalet i 15 minuter innan han skickade vidare larmet till ambulansen?
Eller tänk om den som svarade hade tagit på sitt ansvar att ge goda råd om kosthållning och motion i stället för att bara skicka den hjälp som behövdes.
Då hade min pappa varit död i dag.